ga tidningsutdelningsställen. I landsorten prenumere kt hos Budolf Wall. fl I går förmiddag började båda kamrarn fs) behandlingen af riksstatens hufvudtitlar. första kammaren gick det hastigt och lustig med bifallande af anslagen till första oci andra hufvudtitlarne, i enlighet med stats utskottets utlåtande, den första utan, de andra med obetydlig diskussion. Ingen end: af denna kammares ledamöter höjde sin rös för nedprutning; ingen enda ansåg det vara a: behofvet påkalladt, att nu, då landet lide; af ett allmänt ekonomiskt betryck och några af länen nödgats för sitt lifsuppehälle anlits den allmänna välgörenheten, söka åstadkomma någon indragning i anslagen till dessa hufvudtitlar! I andra kammaren deremot uppstod en lång debatt vid föredragningen af statsutskottets betänkande öfver första hufvudtiteln (anslagen till hofhållningen). Vi hafva förut meddelat, att åtskilliga ledamöter af denna kammare afgifvit motioner om nedprutning i anslagen å denna hufvudtitel. Hr Jöns :Pährsson fick först ordet och yrkade bifall till sin motion om nedsättning med 417,000, hvarigenom hela anslaget skulle blifva jemnt en million. Just som talmannens klubba var färdig att aftlippa all vidare diskussion, emedan ingen talare mer tycktes ha lust att uppträda, begärde hr Blanche ordet och tillkännagaf, att han ansåg motionärerna ej böra stå ensamma om sin mening i andra kammaren, då de gifvit ett uttryck åt en ganska utbredd och välgrundad önskan i hela landet. Det vore nu ej för tidigt, menade talaren, att en allvarsam varning lemnades åt dem, som tro att folkets tillgångar äro en outtömlig källa, ur hvilken man blott kan ösa utan uppehåll. Huru man öser, kommer man dock slutligen äfven till botten i den källan, och der träffar man på dessa vulkaniska källsprång, på hvilka så många brännt sig. Det är således farligt att ösa för mycket! Det hade varit önskligt att man på högre ort fästat något mera afseende på folkets betryck och tagit initiativ i denna fråga, det skulle ha vittnat att man sjelf wille den sparsamhet, man påyrkat för andra; — då så ej skett, ville hr Blanche förena sig med hr Jöns Pährsson. Efter hr Blanche uppträdde äfven hrr C. A. Larsson och J. Jonasson från Kalmar län och yrkade bifall till sina förslag, den förre om indragning af underhållsanslaget för de kungl. slotten, 123,100 rdr, den sednare om nedsättning af första hufvudtitelns anslag med 25 proc. Chefen för finansdepartementet frih. af Ugglas kunde naturligtvis ej inse att något skäl förefanns, hvarför man nu skulle nedsätta ett anslag, som så nyligen blifvit höjdt till dess nuvarande belopp, och han trodde icke att någon med skäl kunde säga, att svenska statsverket saknade förmåga att uppfylla sina förpligtelser uti ifrågavarande fall — den enda orsak, som statsutskottet ansett giltig för någon nedprutning. Hr Liss Olof Larsson, som äfven föreslagit 25 procents nedsättning, förenade sig med hr C. A. Larsson, för att möjligen vinna något. Han kände mycket väl till, hvilken fasa det väcker på vissa håll, när någon vågar vidröra första hufvudtiteln i syfte att få den nedsatt, men han visste äfven hvad folket hade att taga af, det var icke dess öfverflöd, som gick till skatter, utan hvad det sjelft behöfde till uppehälle. När det var goda tider i landet, hade folket ej nekat att höja anslaget till den kungliga familjen; nu, när nöd och bekymmer inträngt i hvarje hem, hade folket rätt att vänta, att man gick det till möte och gjorde! afseende på dess betryckta ställning. I samma syfte yttrade sig hrr Eric Olsson, Per Nilsson från Örebro län, Bengtson från Kronobergs län, Östman och Johan Oisson. Hr A. W. Nilsson avsåg det vara rätt och billigt, då indragningar och besparingar äro nödvändiga, att de börja ifrån början; men, som han ej kunde afgifva något bestämdt förslag för de nedprutningar, som här voro af nöden, yrkade han återremiss. Häri instämde sedan de öfriga, hvilka förut yrkat nedsättning. Utskottet försvarades afhrr Hi-rta, Björck, Otterström, Jan Andersson från Kopparbergs län, Hedengren, Posse, Key, Lundström och Gripenstedt. Det var hufvudsakligen af grannlagenhetsskäl dessa talare önskade att anslaget skulle orubbadt utgå. Hr Björck påstod till och med, att icke representationen, utan endast regeringen borde taga initiativ i fråga om mnedsättningar å denna hufvudtitel. Han glömde framställa någon antydan huru länge representationen och lanAnt olla 2 vänta NÅ att cåAdAant Sn tia tie ct er a FO Me sl