Dagens Nyheter – 7 mars 1868, sida 1

till fånga, sade Germain; annars tar herr kaptenen lifvet af sig. Hector Lemblin upplyftade hufvudet. — Tyst, tyst! utbrast han. — Men herr kaptenen skall tänka på att vi i afton vänta major Arleff och hans unga skyddsling, vågade Germain invända. Vid dessa ord spratt Hector häftigt till. — Det är redan sent på qvällen, fortfor Germain, och troligtvis kommer majoren före kl. tolf... Det går icke an att herr kaptenen visar sig så upprörd... . — Du har rätt, svarade Hector, Jag vill vara ugn. Och han började gå fram och tillbaka irummet med raska steg. — Germain, återtog han helt plötsligt, när majoren kommer, skall du gå honom till mötes och införa honom uti stora salongen i nedre våningen. Jag måste ha tid till att hemta mig, så att jag kan synas rigtigt lugn ..Knappt hade kaptenen uttalat dessa ord, förrän bullret al en vagn, som rullade in på gården, lät höra sig. — Här ha vi dem nu, sade Germain. — 0! min Gud! utropade kaptenen. Han betraktade sig i en spegel och tog ett steg tillbaka af häpnad. Han var rädd för sig sjelf; till den grad förfärlig tyckte han sig se ut. Germain skyndade sig åt dörren. — Lugna er, herr kapten, sade han, då ban lemnade rummet; jag går att mottaga majoren. Det var verkligen major Arleff som anlände i sällskap med Damen med svarta handsken. Germain var redan nere på borggården, när ekipaget stannade utanför trappan. Han öppnade vagnsdörren, och då Damen med svarta handsken utsträckte handen, för att blifva