Dagens Nyheter – 6 mars 1868, sida 3

— Hvarjehanda nyheter, QOpera-maskerad var den 26 febr. anordnad på Kristiania teater. De besökandes antal uppgick till 1100. Salongen var anordnad ungefär som hos oss; scenen framställde en präktigt upplyst sal, dekorerad med granar och med en vattenkonst ungefär midt på scenen. Orkestern var placerad på tredje raden. Under aftonens lopp uppträdde flera gånger Skridskokungen (Raa?) med en dam och visade deras färdighet att åka på salongsskridskor. FTenater-eensuren i Preussen. Under det att det gamla och föråldrade förbudet att framställa medlemmar af det regerande konungahuset på scenen på sednaste tiden blifvit öfverträdt till och med på Berlins kungl. scen, har det ännu gällande kraft för småteatrarne; och detta är endast möjligt derigenom, att det ännu finnes en teatercensur. Utan denna censur behöfde ingen teater bry sig om förbudet, som icke grundar sig på något lagstadgande. Undantagsvis tillät man för några år sedan Friedrich-Wilhelmsstädter-teatern att framställa Fredrik den store på scenen i en pjes, som censuren omdöpt från Gamle Fritz och jesuiterpa till Gamle Fritz och hans tid. Äfven i en annan pjes såg man en gång Gamle Fritz på denna scen, men på censurens befallning degraderad till hertig. Töpfers pjes Konungens befallning tår endast gifvas under titeln Hoertigens befallning. Fredrik den store, som i denna pjes förekommer, kallades på affischen Shertig och tilltalades på scenen Ers majestät. Sådana befängdheter framkallas genom censuren. NMobheamrnrmedanismen och slafhandeln. I tidningen African Times läses: Det är de mohammedanska makternas i sydöstra Europa, i Asien och norra Afrika skuld att den ohyggliga slafhandeln — en slafhandel, som i gräslighet öfverträffar äfven den som så länge bedrefs i vestra Afrika, men som nu lyckligtvis är slut — att den ohyggliga slafhandeln i mellersta och östra Afrika ännu fortfar. Den bedrifves uteslutande af mohammedaner för att fylla de mohammedanska staternas behof. Omkring 0,000 slafvar om året föras nu af araber till hamnarna vid Röda hafvet och på den förfärliga ökenvägen från Ruka, sjön Tschad, till Morzouk — en karavanväg på fyra månader, hvars råmärken endast utgöras at de hvitnade benen af offer omkomne genom misshandlingar, trötthet, hunger, törst eller sjukdom. Huru många lif kostar icke denna transport och de krig, hvilka anställas endast för att fånga slafvar. Det lider kvappast något tvifvel, att icke mera än 100,000 menniskolif årligen spillas för att fylla behofvet af 20 å 30,000 slafvar för de mohammedanska länderna. I denna beräkning innesluta vi dock icke de lif som af samma orsak uppoffras i Nil-länderna.