Dagens Nyheter – 6 mars 1868, sida 2

hvilket jag oupphörligt skall förfölja honom: han måste hafva mördat sin hustru. Majoren gjorde en åtbörd, som tillkännagaf förvåning och afsky. — Vänta blott, fortfor Damen med svarta handsken. På slottet Ruvigny, der vi redan hafva förberedt den fruktansvärda komedi, i hvilken han skalUl spela offrets rol, skall ni få bevis på hvad jag nu sagt. — Hvarifrån vill ni hemta dessa bevis? — Min stackars vän, svarade den sköna qvinnan med sitt vanliga kalla leende, trots de snöhvita håren på er hjessa, är ni ung ock tillitsfull... Säg mig, varseblef ni icke, min käre Hermann, hara den egendomliga tjusningskraft, som ligger i min blick, verkade på denne man? Gissar ni då ej att han inom åtta dagar skall älska mig och med hopkaäppta händer släpa sig fram till min fot? — Jag tror det, svarade majoren med öfvertygelse. — Nåväl, fortfor Damen med svarta handsken, förstår ej en qvinna att aflocka en man, som älskar henne, alla hans hemligheter, vore också en bland dessa af beskaffenhet att bringa hoaom på schavotten ? — Sannt, min fru. — Ni skall få se att denne man, gripen af en otyglad kärlek samt den yrsel, det vansinne en sådan framkallar, skall yppa allt för mig: Öfver hennes bleka läppar spelade vid dessa ord ett demoniskt leende. — Han tillhör mig! mumlade hon. Tre dagar efter kapten Hector Lemblins första möte med major Arleff och Damen med svarta handsken rullade vid nattens inbrott en resvagn in på slottet Ruvignys borggård. Det gamla normandiska slottet, der Martha de Chatenay älskat och lidit, och hvarur för ett år tillbaka hennes likkista utburits stod dy