Dagens Nyheter – 6 mars 1868, sida 1

DAMEN MED SVARTA HANDSKEN, (Fortsättninglaf Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). — Mon, min herre... — Det tyckes, fullföljde majoren, blifva nödvändigt att det unga fruntimret, som jag vill presentera för er, sjelf söker verka på er genom sin vältalighet... och hon skall göra det. En häftig strid tycktes rasa inom kaptenen, och kan darrade, då han ännu en gång hörde dessa majorens ord. — Min herre, jag vill ej längre söka förmå er att äta middag hos mig, men hoppas att ni åtminstone infinner. er klockan nio, då vi skola vara ensamma. — Jag skall komma, svarade Hector Lemblin, beherrskad af den befallande ton, som denne man visste att inlägga i sin röst, äfven då han talade förbindliga och artiga ord. Nu steg majoren upp och tog afsked. Kaptenxen följde honom till dörren med vacklande steg. Fem minuter derefter rullade den ryske adelsmannens vagn ut genom hotellets port; kaptenen sjönk tillintetgjord ned på en stol, yttrande: — 0, de samvetsqvalen! Han stängde in sig i biblioteket. Under tiera timmar satt han sluten inom sig sjelf, orörlig och med stela blickar; han hade pannan stödd mot händerna och en raseriets tår glimmade i hans öga. Plötsligen sprang han upp och började med ojemna steg gå fram och tillbaka på golivet, i det han konvulsiviskt hopkramade de på bordet spridda papperen och lät undfalla sig osammanhängande utrop, som äÅ liknade klagoljud, än raseriets rytande. — 0, dessa samvetsqval, dessa samvetsqval!