Dagens Nyheter – 5 mars 1868, sida 1

DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättningaf Det Hemliga Förbundet). (Forts, fr. föreg. n:r). En natt kommenderade jag en truppafdelning, som skulle vid daggryningen öfverraska och med storm intaga ett cirkassiskt läger. Generalen hade velat åtfölja mig; vi redo vid hvarandras sida genom en bålväg midt i det djupaste mörker. Herr de Ruvigny hade intet annat vapen än sin sabel, och han rökte helt sorglös en cigarr. Plötsligen aflossades ctt skott af en person, gömd bakom det täta buskverket, och generalen föll under sin häst, som blifvit träffad af en kula i hufvudet. Jag trodde straxt att generalen blifvit dödad; men han steg upp alldeles oskadad och leende: — Jag är icke sårad, sade han till mig; men, banditerna ha dödat den bästa häst, jag någonsin ridit på. Det var verkligen ett ypperligt djur, hvilket fcereralen dessutom hade iått till present af kejsar Nicolaus. Under det man skaffade generalen en annan häst, lät jag tio män undersöka det ställe hvarifrån skottet kommit. Vi förmodade alla att några stråtröfvare skulle påträffas bland buskarne, men de utskickade männen funno endast en ung qvinna, som ännu höll i handen den bössa, hvarmed hon nyss skjutit. Vid skenet af facklorna syntes 035 denna qvinua vara en högst ovanlig varelse. Att döma at hennes drägt, var hon ingen cirkassiska utan Snarare ett fruntim mer från Moskwa eller Petersburg; och vår förvåning nådde sin höjd, då hon vände sig till mig och yttrade på franska: — Förlåt mig, major, men jag är icke fiende till ryssarne; det var efter den franske office