Dagens Nyheter – 4 mars 1868, sida 3

SARI E SVUuv VV VIA UV VLIVYLIUW TULL T LMV N pe hedrd Hvud parisarne — och ej underligt, ty vid åsynen af en sådan Opbelia skulle till och med sjelfve Shakespeare hafva råka i hänryckning och glömma förtreten öfver att man omstöpt hans snilleverk till operatext. Huruvida operan blir färdig till utsatt dag, derom är dock tu tal, ty både instuderingen och uppsättningen taga mycken tid i anspråk; den sednare väntas blifva både lysande och trogen, hvilken sednare egenskap väl hufvudsakligen får tillskrifvas de detaljerade upplysningar och anvisningar, som direktör Perrin fått mottaga från hr Josephson vid er kungl. Opera. Fröken Nilsson är, som ni vet, parisarnes gunstling, men samma rang och plats i deras bjertan och sinnen intager ock Italienska operans näktergal, den gudomliga Patti. Ni kan derför lätt tänka er med hvilka känslor man mottog underrättelsen om att den gudomliga ämnade (draga sig tillbaka från scenen och utbyta sin drottnings-värdighet inom teaterverlden mot titeln af markisinna i la haut volge. Saken var emellertid afgjord, men det säges nu att den öfverlycklige markis de Caux måste vänta två långa år på sin Rachel. Den gudomligas fader och svåger, vanliga praktiska och förståndiga karlar, hvilka rådfråga förnuftet i främsta och känslan i andra rummet, lära nemligen hafva öfvertygat lilla Patti om, att hennes förmögenhet (endast 30,000 francs ränta om året) icke är tillräckligt stor, för att gifta sig med en man, som är van att lefva med i stora verlden, men som sjelf ej eger en sou. Patti sjöng emel!ertid i förra veckan i Rouen, då en enda representation inbringade 15,000 francs, och några dagar sednare i Havre, då inkomsten blef 10,N00 francs... Inom den så kallade le petit monde hafva gifvits flera mycket eleganta baler; den mest lysande, synnerligen hvad damernas toiletter beträffar, var dock le bal des cutsinieres (köksornas bal) — men hvar sak har tvenne sidor; flera af dessa lysande stjernor voro en vecka efter balen utan plats! Orsaken till detta sorgliga slut på nöjet framgår af följande lilla historia, som en af mina bekanta, fru X., häromdagen berättade för mig: Madame de T. blef ett par, tre dagar efter ofvan omförmälda bal bjuden på bal och supå hos markis de B. Madame vände upp och ned på sin garderob — och saknar sin nyaste, vackraste klädning, den enda som gerna kunde ifrågakomma att begagna på denna bal. Madame ringer på sin femme de chambre. Se då efter du, Marinette, jag kan icke finna min nya förtjusande klädning, — den som sist kom herm. : Det är ej underligt alls att madame ej finner den, ty det var just i den som jag gjorde furore på balen. Huru, oförsynta, ni har begagnat min klädning utan mitt samtyckel Madame är verkligen litet konstig, det må jag säga! När man representerar ett rikt hus, måste man väl vara klädd derefter; det var för att göra heder åt madames hus, som jag tog den. Men madams var ej af samma mening, och mademoiselle Marinette fick ögonblickligen sitt afsked. Hvilken olycka, utropar mademoiselle, att tjena ett herrskap, som ej förstår att uppskatta den, sanna förtjensten! Afven en annan bal, i sitt slag ej mindre elegant, kan förtjena att omtalas. Kuskarna i de borgerliga husen hafva inom sig bildat ett sällskap tiil inbördes bistånd och hjelp. Hvarje ledamot inbetalar tre francs i månaden till sälloskapets kassa. I förra veckan gaf detta sällskap sin första bal i Salle Wagram— den var besökt af 8,000 personer. Kuskarne äro i allmänhet, förmodligen i följd af deras upphöjda plats i samhället, aristokratiskt sinnade; efter en djupsinnig rådplägning beslöts, att inga andra kavaljerer än kuskar skulle inbjudas till balen. Eder korrespondent, som ej gerna försummar något tillfälle att studera alla sidor af det brokiga pariser-lifvet, erhöll en dag genom sin lifkusk underrättelse om den förestående balen och, efter något parlamenterande och ett i rättan stund användt fem-frances-stycke, lofvade den hederlige kusken att introducera brefskrifvaren i den exklusiva societeten — i: hvad egenskap behöfver ej sägas. De bildade en ståtlig krets, dessa hästoch vagn-menniskor, det kan jag försäkra er; man dansade, pratade, skrattade, skämtade (comme chez nous) hela aftonen, och en lukullisk supå slutade balen. En rätt rolig episod inträffade under aftonens lopp: en af damerna tappade sin brosche; genast tystnade orkestern och alla började att leta. Den lycklige upphittaren öfverlemnade under församlingens hurrarop det förlorade smycket åt dess egarinna. Värd på festen var mr Mercadie, kusk hos mr de la Valette; han bar såsom tecken på sin värdighet ett bredt band i blå och röda färger öfver bröstet. Mr Mercadi6 liknade en minister, men det var ej heller så underligt; då man i många år hållit i tyglarna åt en minister, bör man väl äfven ha lärt sig att representera. Den ryktbare gastronomen baron Brisse hålJer på att organisera en bankett för utmärktheterna inom kokkonstens område, der den högre köksvetenskapen kommer att diskuteras. En af de första, som antecknat sig såsom deltagare, är Pere Naturel. Hvarje gång någon större middag gilves på hofvet, tillkallas denna storhet. Påre Naturel är lika känd som den hvita sås, han komponerat. Ett annat bevis på hans intelligens är, att han har vispat sig till 2,500 franes årlig ränta. Moderna för saisongen äro nu bestämda; man har återgått från delysande men smaklösa drägLA 2 In oas mnmAnAd ARnl-elhaAt Ness 1 I om HA ALU ss m SV