DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). — Godt, sade Damen med svarta handsken, vi skola undersöka allt detta i morgon. Låt oss nu tänka på dem. Hon uttalade detta sista ord i en ton af så djupt hat att gubben ofrivilligt spratt till. — Min fru, återtog han, öfversten är nu öfver sextio år. Han har blifvit förvandlad till en skröplig gubbe. Han visar sig aldrig ute, annat än åkande, och han skulle tillbringa en högst sorglig ålderdom, om han icke vore fri från ekonomiska bekymmer och kände sig helt och hållet återupplefva i sin son. Damens ansigte fördystrades vid dessa ord. — Nå, hvar bor han? frågade hon. — I Passy uti ett litet hus beläget vid stranden. — Han bor icke tillsammans med sin son? — Nej; men denne besöker honom alla dagar på morgnarne, när han gör sin promenad till häst... Här kar ni en ganska detaljerad beskrifning öfver öfverstens vanor och förhållanden, Och mannen Jade en papperspacke på bordet bredvid plånboken. — Huru! sade Damen med svarta handsken, handlar allt detta om öfversten? — Nej. Deribiland finnas äfven åtskilliga anteckningar rörande de andra. Den unga qvinnan afslet den silkestråd som sammanhöll papperen och började bläddra i dem. — Godt, sade hon; jag ser att ni har lagt allt i ordning; men det är en sak, som ni icke vet, min käre Hermann; och det är att jag ämnar gå till väga med dem alldeles såsom bö