Dagens Nyheter – 3 mars 1868, sida 2

nen lyste af en eld, liknande den man fiwmer hos tjuguåringar. Efter att hafva passerat åtskilliga gator, stannade han vid S:t Michels-torget framför ett gammalt, förfallet hus med ett aristokratiskt utseende. Gubben lyftade på portklappen, hvars knarrande gångjern tillkännagåfvo att den ej synnerligen ofta anlitades. Bullret ifrån densamma återljöd med ett entunigt och dystert eko i husets inre. Nästan på samma gång lyste i andra våningen ett ljus, ett fönster öppnades, och en gäll fruntimmersröst framställde på tyska språket en fråga. Gubben såg upp och svarade på samma språk, hvarefter han iutog en afvaktande ställning. Två minuter derefter öppnades den knarrande porten, och en gumma sade på tyska: — Kom! Madame väntar er med otålighet. Gubben inträdde, åtföljande qvinnan. Sedan hon stängt porten och skjutit för de stora riglarne, fördjupade hon sig i en lång och mörk korridor, i slutet af hvilken befann sig en stor trappa med ledstänger af jern. Gumman gick uppför de nötta stegen, hvarefter hon stannade i första våningen vid cn dörr till höger ifrån trappan. Denna åldriga, högtidliga och dystra boning, i hvilken ett doft eko upprepade de begge personernas steg, denna stora trappa, som tjenarinnans fackla ej förmådde fullt klart belysa, allt hade på sinnet en nedstämmande verkan och väckte sorgliga tankar. Med en liten nyckel öppnade gumman dörren och införde den ankomne uti en af dessa gammalmodiga salar, som numera knappt återfinnas i förstaden Saint-Germain. Hon satte facklan ifrån sig, anvisade gubben en stol och sade, i det hon lemnade rummet: