Dagens Nyheter – 3 mars 1868, sida 1

oo — Man vet icke och känner ej heller hennes namn. — Gubben som hon har med sig... — Hvem han är, vet man ej heller... Denna qvinna är en ogenomtränglig myster. — Låter hon då ingen besöka sig? — Nej. Ingen har ännu satt foten öfver tröskeln till det hus, hon härstädes hyrt. I samma ögonblick rigtade Damen med svarta handsken sin kikare mot vår loge. Albert och jag helsade. Hon besvarade vår helsning med en lätt böjning på hufvudet, hvarefter hon vände sig till gubben och hviskade några ord i hans öra. Genast derefter reste sig denne, erbjudande henne sin arm, hvarefter de lemnade logen. — I morgon, sade Albert till mig, skall jag veta hvem hon är. Då han följande morgon bultade på hotellets port, stod detsamma öde. — Damen med svarta handsken hade rest qvällen förut. Ifrån detta ögonblick insåg jag, att jag var ursinnigt kär uti denna qvinna och tillstod för Albert min passion. — Nåväl, sade han till mig, vi skola återfinna henne, skulle vi också vända upp och ned på hela verlden. I Och ni bar återfunnit henne? frågade Maurice Stephan. — Ja, tre månader sednare i Wien. Eon förde derstädes ett indraget lefnadssätt, sade man oss, uti ett litet vackert hus i en af Wiens förstäder. Albert uppsökte henne. Damen med svarta handsken mottog honom artigt, uttalade sin förvåning öfver hans besök och bestred att vi någonsin sammanträffat med enne,