Dagens Nyheter – 29 februari 1868, sida 3

pi— Hvilketdera föredrager ni, sherry eller madeira ? Vid dessa ord spratt Fulmen häftigt till och betraktade nyfiket den tilltalade. : Den unge mannen tycktes vara omkring tjugusex år och hade hittills endast sagt några få ord, hvilka han beledsagat med ett melankoliskt leende. Han hette Armand Leon och var son till öfversten af samma namn. Våra läsare erinra sig utan tvifvel det ohyggliga drama, i hvilket hufvudrollen utfördes af det Hemliga Förbundets medlemmar, och hafva således ej glömt den svage och romaneske ynglingen, som af öfversten uppfostrades och vårdades med en moders ömma: och svartsjuka oro, och hvilken faderskärleken likväl icke kunde rädda undan denna olyckliga lidelse, som fru de Saint-Luce hos honom uppväckte och som var nära att kosta honom lifvet. Då :vi nu återfinna honom hos Fulmen fyra år efter markis de Lacys död och upplösningen af det Hemliga Förbundet, var det ej mera minnet af fru de Saint-Luce som fårade den unge mannens panna, En ny, hemlighetsfull och efter all anledning olycklig kärlek hade bemäktigat sig det redan sargade och hårdt pröfvade hjertat. Armand tycktes vilja ända till sista droppan tömma de svikna förhoppningarnes bittra kalk. Den blick Fulmen fäste på honom var djup såsom en afgrund. Emellertid bemärktes den ej af någon ibland gästerna och samtalet var fortfarande bullersamt, öfverflödande af paradoxer och dårskaper. Om Fulmens giftermål talade man icke vidare. Men Nini-Pompadour, den lilla, täcka brunetten, utropade: — Jag slår vad om att det finnes ingen ibland oss här, som ej i djupet af sitt hjerta