— Kom då, sade Maurice, jag skall visa dig fienden. Under supön kommer jag att säga till en af dina gäster: Hvilketdera föredrager ni, sherry eller madeira? Han är det! I. Fulmen tog Ståphans arm och de återvände till matsalen. Gästerna skrattade och drucko. Vid värdinnans återkomst kände deras glädje ingen gräns. — Nåväl, Fulmen, hafva Maurices vältaliga ord besegrat dig? — Kanhända... Öfver dansösens läppar spelade ett leende som tycktes säga: — Detta är en hemlighet emellan mig och honom. — Min stackars Fulmen, sade den holländske bankiren i faderlig ton, låna ej ditt öra åt poeter: deras blomsterspråk törer dig endast på villovägar. Gift dig med lord G-... och hans millioner. — Vår vän bankiren är obeveklig som en siffra, anmärkte Stephan. Fulmen teg men efter en stund klingade hon med sin granne och utropade: — Jag vet ej något tråkigare samtal än det som vänder sig.omkring äktenskapet. Det är ovisst, mina vänner, om jag en dag kommer att heta lady G..., men ännu är jag Fulmen, och jag vill icke att min sup skall likna en begrafningsmåltid. Denna förklaring emottogs af gästerna med högljudt bifall och supEn fortsattes. Under dess lopp vände sig Stephan till en ung herre, som satt midt emot honom, och sade: