SEN 7 j ev DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning al Det Hemliga Förbundet). I. — Ah! jag tror vi äro nära att somna allesamman! utropade en ung man som satt till bords, i det han tömde sitt glas och betraktade sina bordskamrater. — Visst icke, ljöd det klingande svaret ifrån en tjuguårig fruntimmersstrupe. Dessa ord vexlades omkring klockan fem på morgonen uti en matsal, tillhörande en dam, som i december 184..., så att säga, var mycket på modet i Paris. Fulmen, vid denna tid balettens drottning, hade mindre sin skicklighet såsom dansös att tacka för sittrykte,än den slösande kärlek, hvilken lord G... — en irländsk pär och rik som en indisk nabob — egnade henne. För hennes skull hade dessutom två å tre ynglingar af landets ädlaste familjer offrat sina lif genom sjelfmord eller duell. Fulmen gaf, säga vi, en supt uti sitt lilla förtjusande hotell vid Champs-Tlystes. Lord G... hade af denna bostad skapat ett aradis i smått, härvid biträdd af en arkitekt, Mvilken kunde sägas vara i sin branche en verklig artist, och Fulmen hade bär samlat — till ett värde af flere hundra tusen francs — en oändlig mängd af dessa dyrbara småsaker, hvarmed det nittonde seklets fina damer så gerna omgifva sig. Bordet, vid hvilket man superade, stod midtuti en vinterträdgård, der alla fem verldsdelarnes vegetation var representerad. Allt var i minsta detalj utsökt och likväl voro gästerna föga talrika — åtta å tio personer, Den äldste, en holländsk bankir, såg ut att vara omkring trettio år, den yngste, primo amoroso vid Vaudevilleteatern, nalkades sjutton.