Dagens Nyheter – 28 februari 1868, sida 1

DET HEMLIGA FÖRBUNDET VICOMTE PONSON DU TERRBAIL. (Forts. fr. föreg. n:r). Han kunde icke låta bli att tänka på huru illa hon handlat mot honom sjelf, hennes kärleksförhållande till den ryske grefven samt de många föga rekommenderande historier, hans vänner berättat om henne. Dock älskade han henne fortfarande... Mer öfverste Leon hade beslutit att hon sjelf. skulle släcka den låga, hon upptändt i hans sons själ, och han sade derför en dag till henne: — Min fru, ni har nu räddat min son från döden, men ännu är han ej så fullkomligt återställd som jag fordrar, ännu är han ej sådan han var, innan han råkade under ert förderfliga inflytande... Jag vill, att han skall upphöra att älska er... Och när fru de Saint-Luce såg på honom med förvåning, tillade han: — Om ni med egen mun omtalar för honom er lefnadshistoria, tror jag att han skall bli kurerad... — Aldrig! ropade damen. — I sådant fall återlemnar jag ej ert barn... Hon grät i raseri. Derpå sänkte hon sitt hufvud och mumlade: — Jag skall lyda... demon! Armand sof. Öfversten smög sig in i hans rum samt tog plats bakom en gardin, och fru de BSaint-Luce satte sig bredvid sängen. Hon beredde: sig att spela den svåra rol, öfversten ålagt henne, och, hvad som var det värsta af allt, hon visste att alla hennes ord och rörelser observerades af den obeveklige mannen. När Armand vaknade, föll hon på knä invid honom, fattade hans händer och sade: