Dagens Nyheter – 28 februari 1868, sida 1

Följande dag erhöll fru de Saint-Luce en så lydande skrifvelse från öfverste Leon: Min son älskar er icke mer, och han hvarken vill eller får någonsin vidare återse er. Res tillbaka till Kerlor, när ni behagar; ni skall der finna ert barn. XXXVIL Gontran de Lacy var i botten en god menniska. Han hade mot sin egen vilja blifvit införd på lastens och brottets stråt, och ju längre han framgick derpå, desto mera längtade han tillbaka till lyckligare förbållanden, till de tider, då inga samvetsqval tärde hans hjerta. En dag infann han sig hos öfverste Leon och bad att åtminstone under ett år icke blifva tagen i anspråk för det Hemliga Förbundets räkning, emedan det var hans önskan att resa kring Europa, för att skingra den sorg, som bodde i hans själ. Öfversten beviljade honom den begärda permissionen och han for — for, i afsigt att aldrig mera återkomma. Under tvenne år reste han; han sökte friden, men den stod ingenstädes att finna. Slutligen grep honom en längtan att återse de nejder, som från barndomsoch ynglingaåren voro honom kära, och han styrde sin kosa till Bretagne. Han vistades någon tid hos sin farbror, den gamle herr de Lacy, och besökte en annan ananförvandt, baron de Froidefond..-. Ack! hvarför aflade han icke detta besök tre år förut? Då skulle han ha sammanträffat med Jeanne, baronens förtjusande, englarena dotter, innan ödet förde Leona, det ondas förkroppsligade genius, i hans väg.