nade boken åt honom för att han skulle säga upp; Jag Vill ba pengar sf backen. Oraf. Vil Ersdotter ävnu fortsätta med rättesärgen mot banken? (Efter attha flere gånzer upprepat frågan). Kanske du vill rådsöra med ditt tättegångshiträde, Nybarg, iunan du svarar? Ersdotter. Nej, inte alls. Jag vill inte fråga henn2. Hon her kuzgat mej till det här. Mamsell Nyderg. Jag vill icte ha något att göra mel detia vidare, osdotter. Jag bar inte skrifvit under mitt an på stämningen mat sparbanken, bara mot Eriksson, för jag kan hvarken ekrifva ellor läsa skrifvet. Hon, mamselln, bar skrifvitet. Ordf 52 sål Nu vill koa påtå att den goda vännen förfalskat hennes namn också. Mamsell Nyberg. Aldriz kunde jag tro att Stina skulle kunna Jjusa ihop så myckan smörja. Oråf. Yskar hoa äucu att sparbavken skall betala henne? Ersdotter. Jag har ju inte fått zågra pengar från sparbanken. Oråf. Ja, bon vat inta... nå... utslag afkuanas torsdagen den 26 mars kl. 12 på dagen. 8 så, adjö nu. ILandsorterr. En tjuf gripen, rymd och åter gripen. Hos handlanden Rosenthal i Wexiö förötvadss natten till den 14 dennes on större stöld, då i hans butik tillgrepos 1,200 rdr kontant, åtgkilliga puldoch silfverpjeser samt klädespersedlar. Samtidist försvann en af hr R:3 boktällare, en usg jude, vid namn Gerfinkel, från Tyakland, och det antogs att han vir tjufven. Bo:ås tidnivg för sistlidne lördag berättar, att måndagen d. 17 hade en jude, omkring 20 år gammal, kommit till Svenljunga gästgifra d och begärt hästar. Sådara voro emellertid ej tilibanda, utan måste han vänt, och under tiden kommo ett pur resande från Wexiö, hvilka kände igen den uvge mannen såsom Rosentbals förrymde bokhållare, avställde förhör med honom och fingo honom att bekänna. Han hade då på sig 1,000 rdr jemte de stulna gilfveroch guldpjeserna, bland hvilka sednare var en förlofningsring, den tjufvens kamrat, dagen efter stölden, hade ämnat gifva sin fästmö, med hvilken han då skulle förlofva sig. Pengarna skickadea genast pr posto till hr Rosenibal, men de andra sakerna jemta tjufven öfverlemnades till ortens länsman, att förpassas till Borås, och derifrån till länshäktet i Wenerseborg. Fången öfverlemnades. i fånggevaldigern Bylings händer, men denne hade ej tid att sjelf resa, utan vidtalade en bonde, Anders Danielsson, att fara i sitt ställe. Färden anträddes, fången satt fänselad med totbojor, guldoch silfverpjeserna, väl omtlagna af papper, lågo i botten af hösäcken. Men vid vägen funnos många, ailtförmånga krogar och Danielssons törst var stor. Han drack mer än hvad en fånvgtörara bör dricka, och fången hade naturligtvis ingenting deremot, tvärtom bjöd han rikligt på förtäring, och fö jden blef, hvad man kan ana, att tjufven rymde. Fångföraren. kom tärd af abondånger och sjelfförakt in till Borås och rapportsrade ssken, hvarvid befanns att paketet äfven var försvunnet ur hösäcken. Rymlingen hade emellertid ej mycken nytta af sitt försök, ty han blef gripen i lördags å Sjömarkens gästgifvaregård, derifrån han tänkte fårdas vidare med skjuta. flan hade silfverpaketet med sig. Mordet i Qvarsebo. FTörliden tisdag afslöts vid Östkinds häradsrätt ransakningen angående detta mål. Fyra nya vittnen hördes, hvilkas uppiysningar dock voro af föga intresso. Förre plåtslageriarbetaren Wirström, eom erkänt sig bafva föröfvat mo: det å enkan Blomgren, blef — i betraktande af de, med afseende å hang utblottade tillstånd, mildrande omständigheter, under hvilka mordet begåtts — ej dömd till döden, utan sku!le i stället hållas till straffarbete för lifstiden och för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig samt dessutom ersätta de från enkan Blomgren stuloa sakerna. Hustru Gustafva Carlsson, mot hvilken ingen bevisning förekommit att hon varit delsktig i mordet, blef deremot från allt ansvar frikänd. Målet kommer att underställas Göta hofrätts pröfning. OM