sånser förevarit å femte afdelningen, dervid åtskilliga vittnen hörts fortsattes behsandlicgen af ietsamma i går — Keistin, som nu, af hvad sed: nare upplystes. erhållit yiterligare tvenne rättegångsbiträsen nemligen maszi:ter Muvock af Ros: n:chöid, gom skrifvit stämningen oci notarien Bl:ckwood som nu biträdde henxnae, man afsada sig detta bestyr sedan första vitinet var hördt, yrkade denna dag ett målet måtte behandlas såsom criminelt, enär hon aville ba ansvar. enligt strafflagen å Eriksson för stöld, fö i m, m.; hvarjemte bona vidhöll sitt påyrkande parbanken måtte förklaras skyldig genost utgifra till henne de medel bon insatt. Sedan v. höradsböfding Dahl (ombud för sparbanken) förgäfves sökt göra mamsell Nyberg jafvig, på den grund att hon uppträdt som ombud för kärander, började vittnesförhöret med de till denna dag inkallade vittnena. Ordf. (tll dessa, sedan de aflazt eden). G3 ut, ni and;a, medan jag hör Svahn (till deone): Hrad vet Svabn om den här gaken? Svahn. Jo, jag vet bara att Ersdotter sagt att Erikston fått boken för att uttaga och låna pengarne. Osdf. Hm, hm, inte annat. Ropa hustru Svahn. (Tul denva, sedan hon iokommit): Hvad vet ni då? Hustru Svabn (på Dalska): Jo, det skull bli u-makeri utaf å dsrför så lemna hon bonom boken äA prisibetyga; men förra ha di visst tyckt om hvarandra, men senna pengarna va frånna, så va dä la int så väl. Ordf. (häftiet till Ersdotter): Hvem har satt i dig att du skule påstå att Eriksson stulit? Ersdotter. Jo, ban har tajitet. Ordf. (härmanvde): Han har tajivet, ja Ersdotter. Jahz:, för hau slv mj sen ban fått dora. Ordf. Det var inte artigt det, kära du. Säg till att trädgårdsmästar Lundin kommer in. (Til derne): Nå, säg hvad vet Lundin? Lundin. Jo, Ersdotter bar sagt att bon lårt Er.kszon pengar, men att hon ånsrat. Ersdotter (ond): Alla vittnena ljuga. Lundin. Auna:s kävner min kusira tillet ordentlizare. Ordf. Jojo, fruntimmerna komma alltid ihåg när det är fråga om trassel. Ersdotier. Di bar kommit öfverens på gatan hur di ska säga här inne. Yrterligare två vittnen böras härefter, hvilka bufvudsakligen intyga detsamma som ds föregående, nemligen att Ersdotter sagt att hon lånat Eviksson den summa hon hade insatt i sparbanken. Ordf. Ropa nu Nyberg! Dahl. Jag bestrid-r änvu en gång hennes hörande som vittne. Föregående vittnen ha intyg:t at: hon vid Ersdotters besök hos ett par af desse, inc dföljt och dervid uppträdt på ett sätt, som bör hindra bennee att vittna i detta mål. Ordf. (sedan rätten hållit öfverläggning och derefter förklarat att intet hinder mötte för mamsell Nybergs hörande som vittns): Säg till Nyberg att komma in. Mamsell Nyberg. Jag har endast biträdt Stina med att gå till sparbanken, der jag utlöst en askreift af fullmakten, med hvilken jag derefter infunnit mig hos blomsterhandlar Wanseliu: md förfrågan om han bevittnat en sådan fullmakt som denna. Han svarade ja, och äfvenså hana bokhålare hr Olsson. — På min fråga huru desse herrar kunnat göra detta, då de ej ens sett Ersdotter, gvarade begge att de gjort det på god tro. Jag åtföljde sedan Ersdotter upp till Svedbergs, dervid jag framställde samma fråga. Hr Svedberg svarade då: sjag har endast hevittnat att jag skrifvit fullmakten... Jag har aldrig hört henna säga att hon lemnat sparbanksboken till Eriksson; hon har tvärtom alltid sagt att ban stulit den. Hon har för mig alltid påstått att hon blifvit bestulen af Eriksgon; derför har jag tillstyrkt henne att stämma honom, sedan jag förut rådfrågat mig med en erfaren jurist. Jag har ända tills nu trott henne tala sanning, men nu tror jag att hon ljugit. Ordf. (till Ersdotter): Hvad tror hon pu? Hennes egen goda vän påstår att hon Jjugit. Ersdotter. Jag bar inte ljugit. Ordf. Yrkar hon ännu att sparbanken skall betala? Ersdotter. Jaha, jag vill ha mina pengar. Dah!. Jag yrkar ansvar enligt lag å Ersdotter och Nyberg samt ersättning. å sparbankens vågnpar, för alla dess i målet bafda kostnader. Erikason. Jag yrkar avsvar å Ersdotter för falsk tillivitelse samt 25 rdr för hvarje dag jag inställt mig här. aklagaren. Äfven jag måste, min pligtlikmätigt, yrka ansvar å Ersdotter för falsk angifvelse. Ersdotter. Jag har inte begät stämning på sparbanken, bara på Eriksson. ast Hon vill sparbanken således intet ondt, Ersdotter (häftiat). Nej! Mamsell har skrämt mej att säga att Eriksson har stulit boken; han fick ta emot boken åf m:j för att säga upp, rien inte för att taga ut pengarne. Mamsell Nyberg. Nu ser Stina hur det går; nu vill hon kasta skulden på mig. ) Prsdotter. Jo, kon har skrämt mej tillet. Mamsell Nyberg. Stina, Stina! Ersdotter. Stina mej... (häftigt) de ä hon! Ordf. Jo, nu har ni stälit vackert till åt er begz;e två. Mamsell Nyberg. Jag vill vara skijd från saken. Dahl. Jag tillåter det inte. Ersdotter. Hon har narrat mej...; jag lem