baron de Lacy och hans nyligen från Paris anlända brorson, markisen Gontrapn, hade blifvit inviterade. Egentliga anledningen till denna fest var att grefve Stewan kommit för att tillbringa några veckor af den vackra årstiden hos sin väninna fru de Saint-Luce. Denna ville att han skulle bli mottagen på ett lysande sätt och att första dagen af hans vistelse på slottet skulle firas genom en högtidlig tillställning. Baronessan anade ej att denna dag, i stället för en fröjdedag, skulle bli den olyckligaste i hennes lif. Dansen var som lifligast, glädjen som störst, när fru de Saint-Luce för en stund smög sig ut ur festvåningen, för ätt trycka en kyss på siv lille Hectors panna. Hon förmodade att gossen pu sof oskuldens sömn... Men då hon kom in i det rum, som beboddes af Naic och dennas föregifna barn, fann hon gossens Jilla säng tom. Hon hade sett Naic bland tjenstpersonalen i serveringsrummen och icke undrat öfver att den stackars flickan höll sig så nära stora salongen som möjligt, för att då och då få se en skymt af de dansande. Utom sig af ångest, uppsökte hon sin sons vårdarinna... Det blef nu upplyst att barnet måste ha blifstulet ur sin säng! rn de Saint-Luce kunde icke mera visa sig för sina gå I ett enskildt rum gaf hon lut åt sin gränslösa förtviflan. Men hoa fick icke länge vara ensam med sin väninna. Dörren öppnades hastigt och kapten Lambert inträdde, sölad af blod. — Min fru, sade han, jag kommer för att berätta er att erefve Stewan nyss blifvit dödad. — Store Gud! af hvem! — Af mig? — Huru? vi