Dagens Nyheter – 27 februari 1868, sida 1

ban ville icke taga till hustru en flicka, hvilkens rykte var fläckadt. Det lyckade honom cmellertid att komma underfund med, hvem som var moder till det barn, som ansågs vara Naics; och alltifrån den stunden hatade han — fröken Bertha de Beaulien eller fru de Saint-Luce, som hon kallades efter sitt giftermål med den gamle, blaserade baronen. Han beslöt att hämnas på denna lastbara qvinna, som, för att rädda sitt eget anscende, uppoftrat Naics. Förhållandet var verkligen att fröken Bertha en dag intunnit sig hos gamle Yvon och hans dotter samt anförtrott dem att hon skulle blifva mor; och de genomhederliga, välvilliga menniskorpa hade åtagit sig att rädda henne. Barnet föddes i största hemlighet uti en aflägsen koja och uppgafs sedan för att vara Naics. Men dess verkliga moder älskade det oändligt högt. Hon tillbragte en stor del af året på Kerlor enkom för att få vara tillsammans med sin son, sin lille Hector. Visserligen var fru de Saint-Luce en tigrinna, men — äfven de grymmaste vilddjur hysa ömhet för sina ungar. Hon afgudade gossen; med all sin sjelfviskhet skulle hon ha velat för honom offra sitt lif... Kapten Lambert, som kommit till Kerlor, uteslutande i afsigt att göra ondt, fick snart aning om det förbållande hvari den fattiga flickans barn stod till slottsfrun, och han hade icke vistats länge på godset, förrän han lyckades aflocka Jean en fullständig redogörelse för den mystiska sakens sammanhang. Han Jlofvade hjelpa Jean att hämnas. De tryckte hvarandras händer, och från den stunden voro intendenten och betjenten trogna bundsförvandter. En dag tillställdes en storartad fest på Kerlor. Alla adelsfamiljer i nejden voro ditbjudna. Äfven