Dagens Nyheter – 26 februari 1868, sida 3

maskerad ... Och pekande på baronessan, tillade Armand med ett hånskratt: — Och der är hon nu. Fra de BSaimt-Luce uppgaf ett nytt rop. Ursinnig rusade hon fram och slog Armand i ansigtet med flata handen! — Ni är en lågsinnad usling! sade hon. Armands anletsdrag antogo ett förfärligt uttryck. Hotande trädde han fram till grefve Stewan, sägande: — Herre, ni skall med allt ert blod plikta för detta nesliga slag. Grefven hade emellertid återvunnit sin kallblodighet. Han fästade på Armand en föraktfull blick och svarade: — Jag är icke baronessåns älskare. Jag har visserligen sjelf fattat kärlek till henne och nyss på mina knän vågat tigga om genkärlek. Men hon har afslagit min anhållan, och jag eger således, tyvärr, icke rättighet att uppträda såsom hennes försvarare... Härefter bjöd han baronessan sin arm, sägande: i — Kom, min fru... Jag tager för afejordt att denne unge man lider at något fel i hjernan. — Herre! röt Armand, i det han ställde sig i dörren, för att hindra paret att gå ut; skulle ni händelsevis sakna mod? oo Om ni förolämpar mig personligen, genmälde ryssen, skall jag nog duellera med er... men sednare. . — Nej, nej, genast! — Det hörs verkligen på er, min herre, att ni är förryckt... Om fjorton dagar står jag till ert förfogande. Härvid makade han Armand åt sidan och gick ut, ledande baronessan. Den unge mannen gvardröjde öfver en timma