Dagens Nyheter – 26 februari 1868, sida 2

deraf förlorade hela rikedomen, ser ni en trogen bild af er sjelf. Jag har skänkt er mycket, blott eft har jag vägrat er; och ni har icke varit nöjd... Till straff förklarar jag för er att ni aldrig skall få återse mig. Farväll Armand kunde ej återhålla ett rop af förtviflan. Veckor och månader förgingo; han sökte öfverallt, han längtade, han sörjde. Visserligen påträffade han ofta på offentliga ställen baronessan de Saint-Luce, och han gaf alltid noga akt på henne; men han var aldrig i stånd att finna något bevis på att denna mycket firade dam var samma persor, som för en kort tid skänkt honom sin gunst. Hvarhelst Armand såg fru de Saint-Luce uppträda, var hon alltid uppvaktad af en herre, hvilken, efter hvad Armand fick veta, hette grefve Stewan och var en förnäm, enormt rik ryss, anställd vid sin regerings beskickning i Paris. Armand hade flera vänner, som umgingos hos baronessan. Alla dessa, åt hvilka han anförtrodde i sina bekymmer, voro förvissade om att den unge mannens okända älskarinna varit hon och ingen annan. En dag gaf fru de Saint-Luce en storartad fest i sitt hotell. En herre vid namn Albert de R..., som var inbjuden till festen och derjemte bekant med Armand, åtog sig på begäran att taga denne med sig och presentera honom för värdinnan. Då de båda unge männen inträdde i den smakfullt dekorerade danssalongen, var det redan långt lidet på aftonen och dansen i full gång. Fra de Saint-Luce valsade med grefve SteWan... Efter dansens slut förde herr de R... sin vän fram till henne, och sade: — Min fru, tillåt mig presentera för er herr Armand L...