Dagens Nyheter – 24 februari 1868, sida 2

att förtälja om baronessan. Jag öfverlemnar åt dig sjelf att bilda dig ett omdöme om henne. Ett råd vill jag dock gifva dig: blir du kär i henne, så res till något aflägset land, der du icke får se henne och der din ömma låga derför kan släckas lättare än här; ty kärlek till denna qvinna bringar olycka. Då Armand återtagit sin plats på parketten, började han skarpt fixera fru do Saint-Luce; men icke en min, icke en åtbörd antydde att hon på minsta vis kände sig generad eller ens gaf akt på hans blickar. — Det är icke hon, tänkte han. För öfrigt dröjer det ej länge förrän jag får visshet i detta afseende. Kl. eltva infann sig Armand på utsatt ställe och fann mycket riktigt en droska. En maskerad man satt i densamma. Då Armand nalkades samt frågade kusken om han icke väntade en person som skulle komma elfvatiden, bad den maskerade herrn honom stiga upp i åkdonet, och knappt hade han förvissat sig om hans identitet, förrän han förband hans ögon. — Jag har en laddad pistol med mig, yttrade derefter den okände, och i händelse ni gör något försök att aftaga förbindningen, finner jag mig nödsakad skjuta er för pannan. Efter en temligen lång stunds färd stannade åkdonet. Någon ledde Armand uppför en trappa, hvarefter en röst sade till honom: — Nu kan ni få se, om ni behagar. Den unge mannen var icke sen att begagna sig af denna tillåtelse. Han fann sig vara förflyttad till en förtjusande budoar. En dörr öppnaådes, och den dam, med hvilken han sammanträffat på operamaskeraden, inträdde. Men hon hade på sig samma drägt som då, och samma mask betäckte hennes anlete...