Dagens Nyheter – 24 februari 1868, sida 2

j i — Nå, är det då någonting att bli ledsen öfver? — Ja, ty fru do BSaint-Luco är en sådan qvinna, som det är farligt att älska. Armand gjorde en åtbörd af förvåning. — Hvad menar du? sade han. -— Min vän, återtog den unge mannen, den lilla baronessan, såsom man allmänt kallar henne, är en af dessa qvinnor, som, då man först lärer känna dem, synas englarena... Dig förefaller hon säkerligen såsom en varelse, hvilken, ehuru boende på jorden, icke har förlorat en enda af de himmelska dygderna... — Skynda att förklara dig! — Nåväl, min vän, inom den verld, i hvilken hon för närvarande spelar en drottnings rol, har man många besynnerliga historier om henne... Hon blef gift vid tjugu års ålder med en gubbe, som förälskat sig i henne. Denne gubbe, må du tro, hade under hela sin föregående lefnad varit en riktig Don Juan, en skräck för alla äkta män, och alla vackra fruars tröstare... Då han omsider blef gift med fröken Bertha de Beaulieu, sade alla menniskor som kände de båda kontrahenterna: Har herr de Saint-Luce skördat många offer under det halfva sekel, han genomlefvat, så blir han väl ändå nu till sist sjelf det olyckligaste offret af alla... Efter sex månaders äktenskap var baronen sin makas slaf; knappt hade ett år förflutit, förrän den unga frun tillät sig att behandla honom alldees såsom ett gammalt familjpörträtt: han aflägsnades, då han var i vägen. — Således, frågade Armand, är fru de SaintLuce en dålig menniska? — Ja, så anser åtminstone jag. Vännen berättade härefter för Armand några skandalhistorier som voro i omlopp angående fru de Saint-Luce och slutade med att säga: — Nu har du hört en del af kvad jag har