Dagens Nyheter – 24 februari 1868, sida 1

landsorten tillkommer postförvaltarearfvode (3 rår fö re raden; annonser från utlandet 12!;, öre raden. Pre An, och i cigarrboden uti operahuset, ingång från År eraså alla postkontor; annonser derifrån insändas med Re ——— —— 86 —?Z..GC Nr Afventyrligt justitieeornmbudsmansval. . 3 I denna riksdags spaka enformighet va uppträdet i lördags afton, då justiticombhudsman utsågs, en för ögonblicket upplifvande episod. . Innan vi berätta den, utbedja vi oss våra läsares uppmärksamhet för följande utdrag af riksdagsordningens 68 5, 2 mom.: f— Riksdagens justitieombuisman, hvilkons rättigheter och åligganden ytterligare såväl i regcrivgsformen som genom särskild iostruktion ulstakas, väljes af fyratioåtta för tillfället nämnda valmän, af hvilka hvardera kammaren izom Big user tjugufsra. Desse valmän, hvilka böra till valtärrättningen sammanträda samwa dag, då de blifvit utsedde, och ej må åtskiljas förr än valet är fulländadt, skola först samfäldt, medelst slutna sediar, kvar för sig föreslå den msn, som de anse böra kemma under omröstoing. Falla dervid rösterne till mer ån hälfien på en man, är han behörsgsen 2 i vald — — . 1 I lördags förmiddag ut:ågo första och andra kammaren hvardera 24 valmän. Första kammaren utsåg 6 suppleanter. Andra kammaren valde deremot icke mer än 3 suppleanter. Det parti inom den kammaren — Jandtmannapartiet —, hvars egentliga program tyckes vara att hafva i sin makt att utnämna till alla förtroendeposter, och hvilket vid riksdagens början ansåg sig behöfva rätt att utse lika många suppleanter som ordinarie ledamöter i utskotten för att kunna tillfredsställa tillräckligt många medlemmars fåfänga, har förmodligen icke behof ar flera heders-sinekurer; eljest skulle det, hvilket konseqvensen ock hade fordrat, förmodligen skaffat sig rätt att nu utse 24 suppleanter. Kl. 6 på aftonen samlades i första kammarens sessionsrum de herrar, hvilka skulle välja justitieombudsman. TFrih. Anders Cederström (af första kammaren) blef utsedd till ordförande. Upprop verkställdes. Med tillbjelp af suppleanterne var första kammaren fulltaligt representerad. Men från andra kammaren saknades 4 af de ordinarie valherrarne: brukspatron Benedicks som var sjuk, doktor Gumeclius och hr Matts Persson, som hade permissioa, samt frih. K. Åkerbjelm, som hade anmält förfall. De 3 suppleanterne voro närvarande, men om de än varit aldrig så utmärkta skulle de icke ha kunnat i antal ersätta 4 ordinarier. Andra kammaren hade således blott 23 ledamöter närvarande. Nu uppstod den frågan: kan valet förrättas när af ena kammaren icke 24 valmän äro tillstädes? En värd ledamot af första kammaren sade: ja, riksdagsordningen föreskrifver huru många som skola sammanträda, men icke huru många som skola rösta. En annan sade: det är ju föreskrifvet att valet skall ske samma dag som vi blifvit utsedda, och det stadgandet skulle möjligen ej kunna blifva efterkommet om vi ej innan kl. 12 blefve fulkaliga. — Nej, invände en annan; det står att valminnen skola sammanträda samma dag, men icke att valet skall ovilkorligen inom dagens utgång vara förrättadt. Deremot är stadgadt att valmännen ej få åtskiljas förrän valet är fulländadt. — Då böra vi åtminstone i tid beställa on sexa, inföll en förtänksam ledamot. — Men skulle det icke gå an att taga den på Skomakarekällaren? frågade någon. Det är väl icke förbjudet att lemna stället, blott vi icke åtskiljas. Efter sådana pro och contran sade ordföranden: Hade det icke blifvit ifrågasatt, huruvida vi kunna anställa valet eller icke, skulle jag kanhända ha låtit det försiggå, men då grundlagsenligheten häraf blifvit bestridd, får jag förklara att jag icke kan skrida till valförrättningen förrän vi äro fulltaliga. — Men det är söndag i morgon; andra kammaren kan ej sammanträda förrän om måndag för att utse nya valmän; och vi kunna således komma att blifva samlade till dess. — Kan icke hjelpas, menade ordföranden. Det kan aldrig falla mig in att handla i strid mot grundlagen. — Slutligen skickade man bud till brukspatron Benedicks. Nej, han kunde icke komma. Man skickade ett nytt bud för att beveka honom; men hr brukspatronen förklarade att han hvarken kunde gå utför sina eller uppför kammarens trappor. . En ledamot begaf sig åstad till frih. Åkerhjelm. Under tiden sloeknade den ena gaskronan. — Aha, det är första tecknet ull att vi få stanna qvar i natt, inföll någon. Den utsände (br Tranchell) återkom. Han hade lyckats finna och öfvertala frih, Åkerhjelm. Denne trädde inom dörren. Han emottogs med en salfva af applåder — de första man hört inom kammaren. I samma ögonbliek slocknade den andra gaskronan, Lyckligtvis fanns det 4 ljus på talmannens bord. Det var blott en partiell förmörkelse — men mycket stark. Under denna förmörkelse afgåfvos röstsedlarne till justitieombudsman. När da mnwnnlistogs rv