Dagens Nyheter – 22 februari 1868, sida 3

LJ Hvarjehanda nyheter, Anekdot. I Göteborgs-Posten omtalas från Stockholm följande historia, som, om den icke är sann, åtminstone är bra påhittad: En rik brukspatron, som tröttnat vid att bo på landet, har beslutat slå ned sina bopålar här, och hitkom för en vecka sedan i afsigt att hyra en större våning. Dagbladet studerades, adresser antecknades, och så bar det af att beskåda lägenheter, deribland en belägen vid Blasiiholmstorget. Husnumret föll honom ur minnet, men hans blick föll på ett stort hus med många fönsterlufter, och det ansåg han genast passa för honom till bostad. Att det var utrikesministerhotellet hade icke landtpatronen någon aning om. Han ringde, porten öppnades, och han trädde in i den rymliga vestibulen. Der mötte han en äldre, temligen tarfligt klädd herre. Oka tjenare! sade patronen och, nickade. Den andre svarade på helsningen. Är någon större våning ledig här? — Ne-ej, inte ännu åtminstone, blef svaret. — Nej, det begriper jag väl; men blir den ledig första april? — Ja det är icke så alldeles omöjligt. — Men hvem tror herrn kan derom lemna säkert besked ? — Derpå har jag litet svårt att svara; men bäst är att höra sig före lite längre fram under riksdagen. — Riksdagen! Ursäkta, hvem bor här då för närvarande ? — Jo utrikesministern, mena det är icke så säkert om och hur länge han kommer att bo qvar. Den som så svarade var troligen grefve Manderström, åtminstone gissar man så. Påfven mottog den 30 januari en deputation af 200 damer, hvilka tillkännagåfvo sin afsigt att ställa sig till efterrättelse hans förbud mot chignoner och korta klädningar. Högt honorarium. Engelske skalden Alfred Tennyson erhöll en gång 2,000 pund sterl. (35,000 rdr) i författare-arvode för 12 små dikter, hvilka han lemnat till tidskriften Good Words. För mycket blommor! På hofteatern i Mänchen finnes 800, säger åtta hundra friplatser. sams YPERPSTATENIESRA AO FRONTEN ATEN