Dagens Nyheter – 21 februari 1868, sida 2

DET HEMLIGA FÖRBUNDET VICOMTE PONSON DU TERRAIL. (Forts, fr. föreg. n:r.) Hon beslöt afstå från Emanuel — och för att hennes föresats icke måtte rubbas, ville hon undvika att ännu en gång sammanträffa med honom, hvarför hon steg till häst och red bort från slottet, utan att veta hvarthän hon skulle styra sin kosa, men fullt besluten att ej återkomma förrän på eftermiddagen. Efter att en stund ha följt stora vägen, som ledde till Chateauroux, vek hon af in på en smal skogsväg. Efter ungefär en timmas ridt kom hon till en qvarn, invid hvilken ett litet boningshus var uppfördt. Denna qvare hörde till godset Mort-Dieu, och i stugan bodde mjölnaren med sin familj. Hon beslöt helsa på dessa sina underhafvande. Naturligtvis blef det stor uppståndelse i mjölnarens hus, då slottsfrun kom dit på besök. Både man och hustru gåfvo på allt sätt sin förtjusning och vördnad tillkänna. Fru de Mort-Dieu qvarstannade ett par timmar i detta lyckliga hem, och derunder fick hon lära sig något, hvarom hon hittills sväfvat i okunnighet. Hon fick lära sig att en qvinna först då vinner den sällhet, lifvet kan skänka, när hon motsvakar sin bestämmelse, när hon blifvit mor samt lefver älskande och älskad af make och barn. Hon såg i den fattiga mjölnarhustruns ögon, då de hvilade än på mannen än på de små ljuslockiga barnen, som lekte omkring henne, en glädje framlysa, så ren, så innerlig, så mäktig, att hon måste tillstå för sig sjelf, att hon, den rika slottsfrun, ej ens under de ljufvaste stunderna af sin lefnad erfarit en känsla, som dermed kunde i något afseende sättas i jemförelse.