Dagens Nyheter – 21 februari 1868, sida 2

Herr de Verne var verkligen död. Den beramade duellen mellan honom och Gontran egde rum på utsatt tid och ledde till det af Hemliga Förbundet afsedda resultat. Den unge mannen uppgaf andan på sjelfva stridsplatsen. Men det fanns en person till, hvilken, såsom läsaren torde erinra sig, det fruktansvärda förbundets styresman beslutit rödja ur vägen. Denna person var — Leona. Gontran de Lacy föraktade denna qvinna, och hon förtjenade i sanning det hårda straffet att vara afskydd af den man, hvilken hos henne upptändt — vi vilja icke säga kärlek, ty denna känsla kan icke vakna och näras i en sådan tigrinnas bröst — en våldsam, förhärjande lidelse. Men ej nog härmed. Gontran fruktade henne, han erfor vid blotta tanken på henne denna helt naturliga rädsla, som bemäktigar sig äfven de modigaste menniskor, då de på afstånd se en giftig orm slingra sig dem till mötes. Ingen, som det kan, tvekar att döda den giftiga ormen. Gontran tvekade ej heller, han var fast besluten att icke låta denna qvinna lefva en enda dag längre än nödvändigt var — men han bäfvade dock tillbaka för att sjelf tilldela