köra i jemn fart tio minuter och låt det sedan bära omkull vid första lämpliga plats. XXXUM. Under det den person, som ådragit så mycken uppmärksamhet i B... fortfor att nalkas MortDieu satt enke-baronessan Aur6lie i den salong, der vi sett henne af sin man mottaga bekännelsen om hans lifs hemlighet. Hon var sorgklädd och uttrycket i hennes ansigte harmonierade med den svarta drägten. Framför henne på ett bord låg en bok, kallad Jesu Christi efterföljelse, uppslagen. Baronessan läste ibland, men försjönk då och då i dystra och smärtsamma tankar. Icke sällan smög sig en tår fram ur hennes öga och banade sig väg utefter kinden. Fru de Mort-Dieu begrat ännu sin man lika bittert som under de första dagarne af sin enketid. Hon hade älskat sin gamle make och det var hennes afsigt attlefva endast för att minnas honom. Hon var mycket fallen för det religiösa, och skulle säkerligen ha dragit sig tillbaka till ett kloster, såvida icke hennes man på sin dödsbädd bedt henne hafva ett vaksamt öga på denne yngling, som var hans enda son, ehuru han icke bar hans namn. Det var hädanefter fru de Mort-Diews enda verkliga uppgift att, så vidt hon förmådde, skydda, gagna och hbjelpa denne dristige, äfventyrlige unge man, som blott alltför mycket utsatte sig för faror af alla slag. Efter baronens död hade hans maka icke lemnat Mort-Dieu. Hon brydde sig ej vidare om att tillbringa vintermånaderna i Paris. Såsom redan sagdt är, satt hon i salongen, sorgsen såsom vanligt, ibland läsande, ibland försjunken i tankar. Plötsligen öppnades dör