— Då skulle ni säkert gerna vilja förtjena tjugufem louisdorer på eu timma? — Ack, ja! Om det blott vore möjligt. — Det är möjligt och till och med lätt. — Hvad skall jag då göra? — Någonting mycket enkelt och simpelt. Ni skall köra omkull på en åttondedels mils afstånd från Mort-Dieu, så att vagnen går sönder utan att jag derföre skadar mig på något farligare vis. — Åh! hvilket besynnerligt infall! utbrast körsvennen i den första häpenheten. — Jag är engelsman, yttrade den resande flegmatiskt. Han var säker om att han genom denna enda upplysning skulle tysta munnen på kusken; ty af den lägre befolkningen i Frankrike, och företrädesvis af personer, som till följd af sitt yrke kommo i beröring med resande, anses ordet engelsman liktydigt med original. — kn åttondedels mil från Mort-Dieu, förstår ni? återtog den unge mannen. — Ja, jag förstår. . — ÄAfveniedes begriper ni väl att, ifall ni skulle taga er det orådet före att t. ex. i morgon omtala alltsammans ..-. — Åh! utbrast kusken, jag skall nog tiga som en mur. Den resande framtog ur sin plånbok en sedel å femhundra francs och räckte den åt mannen, sägande : — I fall jag tre månader härefter är viss om att ingen, med undantag af er och mig sjelf, vet att ni med flit kört omkull, skall ni få en sedel till å lika stort belopp. Kusken var nära att bländas vid åsynen af så mycket pengar, och han frågade sig, om det var en förklädd konung han hade äran skjutsa. Den resande såg på sitt ur. — Jaså, sade han helt sakta, fortfar nu att