Dagens Nyheter – 19 februari 1868, sida 2

nas tid börjas... Men de blefvo bedragna i sina förhoppningar. Baronen notificerade icke sitt giftermål för någon och presenterade ej sin nya hustru i en enda af de familjer, som voro hans grannar. Man tadlade honom mycket härför och förebrådde honom svartsjuka: men åren förgingo, och de båda makarnes lefnadssätt undergick icke någon förändring. De foro till Paris i februari och återkommo till Mort-Dieu i maj, för att der tillbringa sommaren och hösten. Tio år förflöto, utan att någon af grannarne kommo i tillfälle att formera bekantskap med den unga baronessan, hvilken också just till följd häraf var ett föremål för ständigt förtal. Omsider dog herr de Mort-Dieu. När underrättelsen härom kom till B..., inträffade ett omslag i den dervarande förnäma verldens tänkesätt. Man började tala om baronessan såsom en god, sjelfuppoffrande qvinna, som, utan att knota, underkastat sig sin gamle makes nycker och för hans skull lefvat såsom en fånge i det otrefliga slottet. Nu håde befrielsens timma slagit förhenne, nu skulle hon börja njuta af lifvet, hvartill hon ju ännu hade god tid, då hon var blott tjuguåtta å tjugunio år gammal. Hon skulle träda i nytt äktenskap, tänkte man; och alla mödrar, som hade giftasvuxna söner, började redan intrigera... Men tänkom oss huru stor häpnad och förtrytelse skulle uppstå hos B..s invånare, när de fingo veta att hon icke ämnade ändra sitt lefnadssätt, utan hade för afsigt att fortfarande undandraga sig allt umgänge med verlden. De som kommo på besök till henne mottogos visserligen artigt, men likväl på ett sätt som tydligen angaf att det icke var hennes mening att närma sig dem. Sedan blef innehållet af den aflidnes testamente bekant. Man förnam att herr de Mort