Dagens Nyheter – 18 februari 1868, sida 3

damer, hvilka hyra ut, men icke skänka bort, sitt hjerta, på den tanken, att genom något liknande experiment göra sig bemärkt. Sagdt och gjordt! En vacker dag for hon ut på promenad i Boulogne-skogen med sin lilla hund maskerad i knäet. Hon ådrog sig naturligtvis allas blickar, flera tidningar talade om henne — äfven hon hade vunnit sitt mål. Charivari, den franska skämttidningen berättar följande roliga historia, hvars moral är lätt begriplig: Härom natten öfverfölls en hederlig pariserborgare, som något sent var stadd på hemväg, af fyra eller fem spetsbofvar, hvilka affordrade honom hans börs och hans ur! Han ropade förgäfves Röfvare! Mördare! Hjelp! De franska sergeants de ville hafva samma egenskap, som polisen i mången annan hufvudstad, att aldrig synas till då de som bäst behöfras. Men under det bofvarne som bäst höllo på att länsa vår borgares fickor, fick han plötsligt en id6 och började skrika med full hals: Lefve republiken! Genast hördes de brådskande stegen af från alla håll tillskyndande stads-sergeanter och rånarne voro glade att få släppa sitt rof och taga till fötterna. Naturligtvis arresterades borgaren, men sedan han nöjaktigt förklarat orsaken till sitt brottsliga utrop, funno hrr sergeanter för godt att släppa honom och eskortera honom till hans bostad. Liverpools åkare hafva, liksom förut Londons, gjort strike. En väntad Messias. En i London utkommande tidning berättar att en qvinlig apostel, Johanna Southeott, vinner stort anhang i stadsdelen Walworth, ehuruväl medlemmarne af hennes sekt, i följd af en uppenbarelse, som hon nyligen haft, numera deltaga i statskyrkans gudstjenst. I sektens församlingshus finnes en petition framlagd till underskrift, som redan lär hafva fått 430,000 namn och som icke ber om någonting mindre än att — vår Frälsare ofördröjligen måtte komma ned på jorden. Johanna Southeott har ännu icke upplyst, hvem som skall föra petitionen till ort och ställe.