Dagens Nyheter – 18 februari 1868, sida 2

iakttaga neutralitet. Det går icke an att ni stannar qvar här. Eftersom ni har en våning vid gatan Chausste-VAntin, torde ni vara god och begifva er dit. Gontrans ton och åtbörder, när han yttrade detta, voro nu lika befallande som då han i Abruzzerskogen tog Leona ur banditen Giuseppes våld. Leona märkte detta, och den trollmakt, Gontran förr utöfvat öfver henne, och som genom öfverstens inflytande på sista tiden blifvit något försvagadt, återkom nu starkare än någonsin, fa hon reste sig upp helt ödmjuk, beredd att lyda. Leona! ropade de Verne, ni skall icke gå, ni får det icke, säger jag... Jag vill att ni stannar... Oaktadt dessa stränga tillsägelser gick florentinskan långsamt åt dörren. Då rusade Octave fram, utom sig af förbittring, i afsigt att stänga vägen för henne. — Ni skall icko gå! röt han. Men Gontran fattade honom temligen hårdt i armen och sade till honom: — Seså, håll er på mattan, min herre. Ni vill väl icke, kan jag tro, göra er till en qvinnas fångvaktare. — Denna qvinna tillhör mig! ropade herr de Verne. — Ja, sedan ni väl en gång dödat mig, min herre; icke förr! — Nåväl, svarade den unge mannen, låt så vara. Vi skola duellera, jag har vapen här hemma... Det går an att afgöra tvisten på stället, om ni icke har något deremot. Gontran gjorde en axelryckning. — Ni glömmer, min herre, att hvarken ni eller jag hafva sekundanter, att vi befinna. oss hemma hos er och att man skulle kunna anklaga mig för att ha mördat er, ifall jag segrade. Alltså i morgon! i morgon!