Dagens Nyheter – 17 februari 1868, sida 2

ord bad han henne slutligen aftaga sin slöja — hvartill hon samtyckte. Herr de Verne blef bländad af Leonas skönhet, och han hviskade i hennes öra: — Frukta intet; jag skulle, om så behöfdes, ensam försvara er mot en hel armå. När spektaklet slutades, erbjöd Octave sin arm åt Leona och hon lät sig ledas af honom. Han förde henne till sin vagn och ropade till kusken i det ögonblick de satte sig upp i åkonet: — Kör till Victoire-gatan. De båda vänner, som åtföljt de Verne på teatern, hade blifvit intagna af beundran öfver den raskhet och skicklighet, hvarmed han utförde sin föresats att vinna Leona. — Den mannen kommer att gå långt... så vida han får lefva, menade de. Såsom läsaren erinrar sig, hade tre dagar förflutit efter Leonas flykt, då Gontran, plötsligen fattad af ett oemotståndligt begär att återse henne, kom till öfversten med anhållan om förbundets bistånd till vinnande at detta mål. Markisen återvände hem, lugn och fullt besluten att döda florentinskan. Likasom brottslingar i allmänhet söka utplåna spåren af sina brott, öfvertygade herr de Lacy sig sjelf om nödvändigheten af att afdagataga Leona, första upphofvet till hans vanära. Detta beslut rotfästade sig alltmera i Gontrans själ, så att all tvekan försvann. Han väntade med otålighet att de af öfversten utlofvade underrättelserna skulle ankomma. Öfversten höll ord. Tjugufyra timmar sednare erhöll Gontran följande biljett: Leona begaf sig i lördags från Port-Mahongatan. Hon flyttade till.en liten våning vid gatan Chausste-VAntin, som en okänd person några dagar förut för hennes räkning förhyrt,