Dagens Nyheter – 15 februari 1868, sida 3

— MH AA — — ———— Herr de Verne vände sig till en af sina vänner. — och den andre? frågade han. — Åh! sade den tilltalade, chevalierns blessyr är af så farlig beskaffenhet, att läkaren ännu åtminstone icke vågar lofva något. oo— Förmodligen är det fråga om någon af era vänner, som blifvit sårad? sporde öfversten. oo Ack! nej, min herre. Det är icke en af mina vänner, utan en ny motståndare. Min hand är olycksbringande. — Huru! ni har således ånyo duellerat? — Ja, i går morgse uti Boulogne-skogen. — Med hvem? — Med chevalier VAsti. — Jag känner honom icke, yttrade öfversten, men jag har ofta hört hans namn nämnas. — Vi råkade i tvist på italienska operan. — Det var väl blott en bagatell, kan jag tro, som ..— Ja, som ni säger, anledningen till striden var föga vigtig. — Det var, förmodar jag, en qvinna tvisten gällde. Fruntimmer förorsaka de flesta dueller. — Nej, ni bedrager er, öfverste, motivet var af en ännu mera underhaltig art. Mina vänner påstodo att jag bestämdt måste skaffa mig en älskarinna och laga att jag fick ducllera på pistol. Det drager en viss tid till att finna en älskarinna, men en duell är det så lätt att åvägabringa... Jag märkte att en herre oaflåtet hade sin kikare rigtad på mig, och jag frågade honom om skälet dertill... Se der hela sammanhanget! — Min herre, sade öfversten förvånad, ni erinrar mig om den goda tiden 1815, då man regelbundet duelierade tre gånger i veckan. Har ni fått någon älskarinna ännu? oo Nej; men jag är henne påfgod väg... oo— Ah! sade öfversten naivt.