Dagens Nyheter – 15 februari 1868, sida 3

— Nej, afbröt henne öfversten, jag menade alldeles tvärtom... — Ack! charmant! jag förstår... Han skall veta att det är jag... — Ja, just så hade jag tänkt mig saken. — Och hans nyfikenhet skall blifva väckt? . — Jaha. — Men, fortfor florentinskan, från nyfikenhet till begär och från begär, om det på ett klokt sätt eggas, till kärlek samt från kärlek... till galenskap... — År blott ett steg, inföll öfversten. Han lät nu Leona taga sin nya bostad i besittning, anbefallde henne att kläda sig helt och hållet i svart, en toalett som synnerligen förhöjde hennes skönhet, samt styrde derefter sin kosa till Victoire-gatan. Herr de Verne hade gjort visit hos herr Leon; det höfdes denne att göra ett motbesök hos den unge mannen. Octave hade nu varit i Paris omkring en månad. Som man vet, hade han dagen förut skickat en kula genom herr VAstis strupe och sjelf blifvit lindrigt sårad i armen. Denna sednare blessyr var emellertid så obetydlig att herr de Verne icke hade någon egentlig olägenhet deraf. Han satt i sitt rökrum, insvept i en nattrock, och samspråkade med ett par af sina nya vänner, då öfversten inträdde. — Åh! var välkommen, min herre, sade han. Har ni några underrättelser från kapten Lemblin att meddela? — Jag har just i dag på morgonen fått bref, svarade öfversten, och jag kan lemna er den glädjarde upplysningen att kaptenen är utom all fara. Men tillfrisknandet kommer att gå mycket långsamt för sig. — Denaa sedvare omständighet var ledsam, må jag säsa, i