DET HEMLIGA FÖRBUNDET VICOMTE PONSON DU TERRKAIL. (Forts. fr. föreg. n:r.) —Hvar bor han? — Vid Victoire-gatan. Men, tillade öfversten, allt det der blir min omsorg. Låt ni blottleda er at mig. — Godt. Hvad skall jag göra? Till en början lemna detta hus. När? Nu på ögonblickat. Utan att skrifva till Gontran? — Ja, det tjenar till ingenting. Inom tre dagar är det allmänt utspridt att ni utbytt ert hem vid Port-Mahon-gatan mot en ungkarlsvåning vid Victoire-gatan. När detta väl blifvit bekant för alla andra, får väl Gontran till sist reda derpå. — Bra!... Jag följer er. — Jag har hyrt en bostad åt er vid Ch auss6eMAntin-gatan för åtta dagar. Dit ärmar jag nu föra er. I afton skall ni gå på opevan jemte mig. Jag skall presentera er för herr de; Verne... Kom! Tio minuter sednare begaf sig Leona, efter att i största hast ha nedlagt en del af sin garderob i en kappsäck, från Port-Ma hon-gatan till sitt nya tillfälliga hem. När Gontran kom tillbaka, frågade, han icke ens efter, hvar Leona var. Aftone a förgick, j beona syntes icke till; sedan kommo natten och j morgonen — herr de Lacy befann :sig ensam, då han vaknade. — Jag förstår, mumlade han helt ol ekymrad, ihon har tagit sitt parti. Vår sam; nanlefnad hade blifvit ett straff för oss båda; hon har velat göra ett slut derpå ... Och hon ha r handlat