Dagens Nyheter – 14 februari 1868, sida 3

tran är trött vid lifvet, han skall lyda er, men också låta döda sig sjelf. — Jag fruktar det. — Under det att, fortfor mätressen, förbållandet kommer att bli helt annat, ifall en händelse, en omständighet som synes honom vara alldeles främmande för er vilja, föranleder en strid mellan honom och det af er utsedda offret. Om han sjelf af egen fri vilja utmanar den man, vi vill röja ur vägen, skall han, i synnerhet om ett. lågande hat till denne man uppstått hos honom, icke darra på handen, utan hans värjspets skall söka och finna motståndarens hjerta... Har jag ej rätt? — Ni är en qvinna med ovanlig skarpsinnighet, yttrade öfversten i en ton af beundran. — Men, återtog hon, i det ett infernaliskt löje krusade hennes läppar, för att denna händelse, denna omständighet, som jag nyss talade om, skall komma att inträffa, behöfver ni mig. Det är jag som skall fästa hans uppmärksamhet på det offer, om hvars tillvaro han mnw är fullkomligt okunnig, derigenom att jag omslingrar detsamma med mina armar och hviskar ömma ord i dess öron. — 0! du, det ondas genius, hvad du är sublim 1 utropade öfversten med enthusiasm. — Tack! svarade Leona, nigande. Derefter betraktade hon sig ånyo i spegeln. — Jag är ännu rätt vacker, yttrade hon, så att jag hoppas att det fortfarande finnes män som vilja riskera lifvet för min skull. Hva heter ert offer? — Det är en tjugusexårig herre, genmälde öfversten, en ung galuing, som af sina vänner blifvit öfvertygad om nödvändigheten att med det aldra första välja en älskarinna. — Då skall jag göra honom förälskad i mig, sade Leona helt kallt. Ians namn? sh — Octave de Verne. (Forts.)