Dagens Nyheter – 14 februari 1868, sida 3

ville byta om rol, plåga honom och göra honom till sia slaf, likasom hon sjelf varit hans. Öfversten bugade sig inför denna det ondas förkroppsligade genius. — Hörpå, sade florentinskan efter en tystnad, under hvilken hon synbart varit fördjupad i begrundande, ni har ännu icke meddelat mig något förtroende, men jag förstår er ändå. Jag eger nä hemligheten af ert förbund, Gontran har låtit mig. ana den, och några ord, som undsluppit er, ha gjort min öfvertygelse orubblig. Jag skall icke förråda er, ty jag älskar det onda, likasom cen stor artist älskar konsten. Nå väl, jag vill tjena er... För att återvinna mig, har Gontran öfverlemnat sig i ert våld. Jag trodde honom vara en stark och sjelfständig man, men jag finner nu att han gått i ert ledband. Min kärlek till honom har nyss slocknat, och jag kommer hädanefter att döma honom efter mitt förstånd, utan att mitt hjerta dervid utöfvar något sidoinflytande. Ni har tjenat honom, och han är derföre nu er :slaf. Ni bar låtit honom döda en man i Marseille och enlevera en ung flicka i Nivernais..-. — Min snälla vän, afbröt henne öfversten, ni vet mycket, hör jag. Ni får lof att tjena oss, ty de som känna min hemlighet måste tillhöra mig, eller också sluta de olyckligt. — Jag skall hjelpa och gagna er. Ett nytt mord måste nu begås, Gontran måste öka antalet af sina offer, och ni tvekar att vända er direkte till honom, emedan ni icke tror att ni kan lita på honom. — Det är sannt... — Ni är rädd att hans hand skall darra, ifall ni sjelf sätter värjau i densamma. Är det ej så? — Jo, svarade öfversten genom en åtbörd med hufvudet. — Godt, fortfor Leona, jag fattar nu alltsammans mer och mer klart. Ni harrätt, Gon