Dagens Nyheter – 14 februari 1868, sida 1

fr — — Förr och mus. Uti Johan Fischerströms Påminnelser vid Sver ges allmänna och enskysta hushållning Stockholm 1761, läses följande: Det är alldeles nödigt, att allmänna tjenster och embeten behörigen förvaltas, men det är ock lika oundgängligt, att sådant sker igenom det minsta antal folk som möjligt är. Om flera fika efter tjenster än som behöfvres, om allt för månge vilja blifva lärde och förnäme, så blir ingen jemknirg emellan de arbetande och. tjenande medborgare, så få dessa senare en för stor öfvervigt emot de förra, som dem uppehålla skola). Uppmuntrom jordbruket, det förökar folkmängden, den uppdrifver närsamma slöjder, de åter befordra Handel och Sjöfart. Så uppresas de fastaste värn, så anlägges de starkaste bolverk emot grannars tilltagsenhet. När jordbruket vinner en öm och synnerlig omsorg, när folket får en sådan lust för denna handtering, som det tillförene hade för blodiga näringssätt; så skola många Tempel uppbyggas åt frihet, måttlighet, arbetsamhet, klokhet, stillhet, ordning och renlefnad. Dygder, som jordbruket isynnerhet föder och befrämjar. Dygder, som i alla tider gjort ett folk oöfvervinneligt. — — — — — Ingen hancel är angelägnare för oss att uppmuntra, än den, som flyter af en indrägtig och ordentlig LandthushållNing! SK — . Hvar och en begiiper att skatter äro nödvändiga uti hvart och ett samhälle, men huru de skola inrättas, så att hvarken undersåtarnes förråd uttömmes eller kronan tarfvar hvad nödvändigt erfordras, är ej så lätt afgjordt. Det tyckes likväl vara billigt, att de som sitta i öfverflöd och njuta de största förmåner i samhället, böra draga de största skatter, men åter att den arbetande menigheten varder minst betungad. Det tyckes vara rättvist, att göra yppigheten skattskyldig, att låta hvar och en betala allt efter som den ville vara fåfäng, öfverflödig, vällustig och öfverdådig. Detlemnas till vederbörligt ompröfvande, om de personella utskylderna äro tillbörligen indelte. ) Ett ömnogt förråd fins af dem som Staten tära: Men när jag skådar det hvars syslor Riket nära, . När jag från Torg och Håf, till Plog och Wäf-stol går, Då röjs en Menskobrist, som sildrse fyllnad fo I