Dagens Nyheter – 13 februari 1868, sida 2

— Nåja, genmälde Octave med en viss flegma, jag skall vid första tillfälle till en duell, som erbjuder sig, laga att jag får begagna pistol... Men låt oss nu öfvergå till älskarinnan. — Ja, det ämnet är verkligen mycket vigtigare. Buffon har sagt: På handstilen kännes mannen. Buffon hår misstagit sig. Han skulle i stället ha sagt: På älskarinnan kännes mannen. Hon är det enda, hvarigenom man kan skilja en person med lefnadsvett och god ton från en simpel karl. — Bra. — En sådan man som du, min vän, bör ha en älskarinna, som hvarken är ung eller gammal, som är en smula blaserad och qvick, utan att vara pratsjuk. Hon bör en gång ha tillhört den förnäma verlden, man icke göra det längre. Om någon för hennes skull skjutit sig för pannan är det så mycket bättre. Du bör behandla henne med den största artighet och icke vara kär i henne. — Ypperligt! sade Octave. Jag finner att, enligt din åsigt, en älskarinna bör, så att säga, höra till bohaget... d. v. s. likasom man har hästar i stallet, så... — Ja, alldeles så. — Men hvar skall man finna en sådan der qvinna ? — Åh! visst är det svårt, men — trägen vinner. En af de andra gästerna blandade sig nu i samtalet. — Jag har ett lämpligt fruntimmer att rekommendera. — Hennes namn? frågade man. — Mina herrar, ni känna ju alla Gontran de Lacy? : — Ja. — Och hans älskarinna? — Leona! ja, ja.