Dagens Nyheter – 13 februari 1868, sida 2

Uti en loge på första raden midt emot Octave de Vernes satt en ensam, svartklädd man. Denne herre bekikade oafbrutet på ett i högsta grad närgånget sätt Octaves loge. — Hör på, min bror, sade den flera gånger omtalade rådgifvaren till herr de Verne, jag tror att den der mannen midt emot oss vore hågad för en duell på pistol. — Tror ni det? — Han har sin kikare oupphörligen fästad på er... Det tycker jag, fara högst opassande. Eller hvad säger ni sjelfa — Ja, min själ, svar herr de Verne, har ni inte rätt. Men Gont: — Bah! invände rådgifvåren, kanhända Gontran kommer att, tacksamt tryckande er hand, afstå Leona åt er, utan minsta invändning; hvilket ju också en man af verld bör göra, då man befriar honom ifrån en person, som är honom besvärlig. — Ja ja men! ; — Hvem vet, om han fcke, i händelse han blir förargad väljer värja, i egenskap af f. d. officer vid kungliga gardet;? . T Alldeles riktigt, er tankegång saknar icke ogik. Hetr de Verne afvaktåde det första uppehållet mellan akterna och)begaf sig då i sällskap med sin rådgifvare) till den svartklädde mannens loge samt knacklade på dörren. — Min herre, sade Octlave, då han blifvit insläppt, se här, min vän,)herr de Blangy, hvilken framkastat ett påstlående, hvars riktighet jag betviflar. Jag komfmer för att bedja e vara af den godheten ) och fälla utslag Oss emellan. Den svartklädde mannen böjde hufvudet, till tecken af bifall. — Jag står till er tjenst, min herre, sade han. — Min vän, fortfor fOctave, påstår att e