Dagens Nyheter – 12 februari 1868, sida 3

MR SAN ASURRENSNAT SS De Verne tyckes vara synnerligen skicklig i konsten att handtera värja. Kanske det blir bäst att arrangera saken så att ni får välja vapen; och då bör ni föredraga pistol, ty ni eger en ovanlig färdighet i att skjuta till måls. Att ni går segrande ur striden, kan ingen högre önska än öfverste Leon. Sedan detta bref blifvit försegladt, sade öfversten till sig sjelf: — Den stackars herr de Verne har ingen tur här i lifvet. Han har nu sjelf kommit hit och gifvit mig en form till att gjuta den kula uti, som skall genomborra hans bröst. — 0 öde! Herr och fru de Verne hade vid sin död lemnat en förmögenhet, som årligen afkastade tjugu tusen francs, i arf åt sin fosterson, hvilken allmänt ansågs för att vara deras eget barn. Denna förmögenhet i förening med de tolf tusen francs om året, som fru de Mort-Dieu utbetalte till den unge officeren, satte denne i tillfälle att lefva på stor fot i Paris. Under en tiderymd af aderton månader hade herr de Verne genom döden förlorat sina båda fosterföräldrar samt sin slägtinge herr de MortDieu. Det var således endast en kort tid han haft att disponera öfver trettiotvå tusen francs om året. Octave återkom till Paris i afsigt att föra ett så behagligt lif som möjligt. Han valde sin bostad vid Victoire-gatan. Han lät inreda åt sig en elegant våning, hyrde ett stall, der han lät ställa in tre präktiga hästar, samt ett vagnslider, i hvilket tvenne vagnar rymdes. Han tog i sin tjerst en kokerska och två betjenter. Octave ämnade äta middag hemma hos sig, men frukostera på Caf6 de Paris. (Forts.)