Dagens Nyheter – 8 februari 1868, sida 3

ning således styfmoderlig behandlad. Intendentsbefattningarne torde således numera vara snarare till binder än gagn; och förslaget att alla statens jernvägar indelas i tre afdelningar med hvar sin i facket fullt hemmastadde j ehef, som, utan afseende på adelskap och oftficersepåletter, endast bidroge till förtjenstfulla I tjen.stemäns befordran, torde blifva lika tidsenligt som lämpligt. För att visa på hvad sätt intendentsexpeditionen är hinderlig, anföres exempelvis: styrelsen utfärdar en order som rör Sköfde, Moholm och Wävring stationer. Denna order sändes till intendenten i Göteborg, å hvars expedition den registreras och i afskrift delgifves trafikdirektörens expedition, som äfven inregistrerar och i ytterligare afskrift sänder samma till stationerna. Samma förhållande med. skrifvelser rörande öfrige afdelningarne. Vi tro att föreskriften skulle blifvit lika säkert verkställd om den gått från styrelsen till afdelningschefen, och hade dessutom den fördelen derigenom vunnits att ordern blifvit en eller annan dag tidigare de verkställande delgifven. Afven förorsakas villervalla å stationerna derigenom, att än utfärdar intendenten, än trafikdirektören ett cirkulär, som ej, i likhet med styrelsens, numereras i särskild cirkulärnummerföljd, utan i löpande serie med öfriga under året utgångna skrifvelser. Beträffande färdelningen af lönerna är förhålJandet att de från och med bokhållarens äro så lågt tilltagna att de, för att räcka till det aldra nödvändigaste, måste med yttersta omsorg användas, Några t. ex. ingeniörsplatsers indragning kunde utan förhöjd utgift för det allmänna upphjelpa andra tjenstemäns ställning. Vi tro att en färdigbyggd bansträcka af 25 å 30 mil kunde, med förenkling i göromålen, skötas af 2 driftige ingeniörer med hvar sin bokhållare; i stället för öfverbaningeniör med assistent och 4 d 5 baningeniörer som, om de stå rätt väl, äfven förses med assistenter.) Inom maskinafdelningen står det öfverhufvud bäst till. Lokomotivförarne äro ganska väl aflönade, och att en duglig sådan äfven förtjenar det, torde en hvar inse. Om den tredje eller trafikafdelningen, befordringssättet och vigilansen derinom, skulle kunna skrifvas en brochyr som kanske ej skulle blifva så alldeles utan sina pikanta pointer. Men det besynnerliga uti att, oaktadt reglementet föreskrifver, att hvarje i jernvägens tjenst anställd skall uteslutande ezna sig deråt, till höga aflöningar och befattningar företrädesvis befordras militärer, som nästan årligen åtnjuta några Yeckors tjenstledighet för fullgörande af sina möten och hvilkas åligganden oftast upprätthållas af en bokhållare: (och en skicklig sådan är en militårstationschef naturligtvis ytterst angelägen att få), har blifvit så mycket framhållet och af opinionen klandradt, att vi hoppas riksdagen godtgör hvad trafikstyrelsen hbäruti förbisett. På tal om bokhållare vid jernvägstrafiken vore karske skäl att något litet beakta hans nuvarande ställning i afseende på åliggande, fram tidsutsigt och aflöning. Honom åligger: att årligen 365 (i år 366) dagar tjenstgöra, på hvad tid af dygnet och hvar han blir befalld, 14 timmar; tillsyn vid stufning och lossning af gods; tillsyn vid vexling å bangård; täkenskapernas ordentliga förande; tågpappers expediering, samt att under inspektorens frånvåro äfven, på eget ansvar, förestå stationen. Vid förefallande be hof är han skyldig göra telegraftjenst och äfven förestå postexpediton. — . 1 och för dessa tjensters ordentliga utförande måste han skaffa borgen för 1000 rdr. Vidare föreskrifves att han skall vara snyggt klädd, bära blå mössa mwed postillionssnöre och nationalkokard, ett bevingadt bjul (vanligen kalladt fluga) och två förgyllda knappar som kosta 16 skilling stycket. : Är han nu olycklig nog att heta helt simpelt Andersson, Pettersson eller Lundstyöm, har han utsigt att vid befordringar blifva förbigången några gånger årligen och aflönad med 70 å 80 rdr i månaden. Anställer man nu jemförelse med de vid jernvägstrafiken och t. ex. postoch telegrafverken anställde lägre tjenstemäns tjenstgöringstider och aflöningar finner man att de-vid trafiken hafva två å tredubbelt större göromål och ansvarigheter, men bestydligt mindre inkomster, — i synnerhet om man betraktar att såväl göromål som föreskritter förbjuda de vid jernvägen anställde att emottaga möjligen till buds stående biförtjenster. j Hom afsigten med denna framställning ej varit att hvarken framkalla klander eller beröm öfver jernvägens förtjenster och brister, utan: endast belysa några få oegentligheter, som utan förhöjda utgifter lätt kunna jemnas, hoppas vi att vederbörande vid en möjligen blifvande reglering af jernvägsstatens löneförmåner torde behjerta och afhbjelpå de lägres betryckta ställning. Ido. ) Det är inom jernvägstrafiksstaten en allmän åsigt, att öfverbaningeniörerna äro öfverflödiga. stundom binderliga. Vi hafva på nära håll ett bevis å det sednare : JR RR KVA 2 FR äte ds