Dagens Nyheter – 8 februari 1868, sida 1

DET HEMLIGA FÖRBUNDET VICOMTE PONSON DU TERRAIL. (Forts. fr. föreg. n:r.) Då herr de Pons inträdde i förstugan på Portes, kände han sitt hjerta ovanligt tungt och sado häftigt till den förste betjent han mötte :. — Är fröken uppstigen ? — Nej, herr baron, vi ha ännu icke sett henne. 3aronen sammandrog ögonbrynen och sade: — Skulle hon vara sjuk? Hon brukar alltid vara uppe vid åttatiden och nu är klockan nio. Margaretas kammarjungfru gick nu händelsevis genom förstugan. — Fröken har ännu icke ringt sade hon. Herr de Pous? oro steg till sin höjd, han lät sin systerson föra herr de Montgory till salongen och skyndade sjelf att uppsöka sin dotter. Han bultade på hennes dörr men erhöll intet svar. Jon rysning genomlopp den stackars fadrens hela varelse, en förfärlig aning vaknade hos honcem och, efter som han fann nyckeln i dörren, inträdde han i sängkammaren. Denna var tom... sängen stod orörd. Margareta ropade han, hvar är du? Han sköt upp dörren till budoaren; äfven denna var öde, men på eldstaden låg ett papper, som herr de Pons genast grep. Han ögnade hastigt derpå, hvarefter det föll ur hans häner... ce Baronen stod en stund orörlig, såsom slagen af åskan Och hans öga var fästadt på detta, hans barns afekedsbref, hvilket låg framför hohom på golfvet. Sedan utstötte han ett anskri, liknande lejoninnans rytande, då hon återkommer till sin håla och finner sina ungar bortröfvade — och vid detta skri, hvilket ljöd så