Dagens Nyheter – 8 februari 1868, sida 1

sänkte ögonen, jag är en stackars qvinna, förförd såsom er dotter, bortröfvad såsom hon, i hemlighet gift och omsorgsfullt undangömd för verldens blickar... jag är en öfvergifven, föraktad, förrådd hustru... Hon gjorde ett uppehåll i sitt tal och betraktade baronen med en blick, som tycktes säga att det smärtade henne att uttala hvad hon hade på Jläpparne, emedan hon visste att hon derigenom skulle, för att begagna ett bildlikt uttryck, stöta en hvass dolk djupt in i hans hjerta. Hon yttrade derpå långsamt: — Jag är markisinnan de Lacy, Gontrans maka. — Himmel! ropade chevaliern. — Gift! stammade baronen, i det han raglade åt sidan, såsom hade han varit drucken. o— Väl speladt, Leona! HYviskade nu herr MAsti, i det han med en blick komplimenterade mätressen; ty det var hon, som infunnit sig för att spela den rol, öfverste Leon och det fruktansvärda förbundet uppdragit åt henne. En stund af förfärlig tystnad imrädde. Alla tjenarne, det ohyggliga dramats åskådare, stodo häpna, betraktande detta lik och denne fader, hvilken dignade under bördan af den skam, som hopat sig öfver honom och hans hus. De tänkte på sin unga herrskarinnas flykt och den nedrige man, genom hvilkens lockelser hon blifvit störtad i olyckans afgrund. Efter denna tystnad följde ett utbrott af hotelser mot och förbannelser öfver röfvaren; och den hårdt pröfvade fadren reste sig plötsligen. Hans blick gnistrade af vrede, och han ropade: — Ah! Ve honom, ve den eländige!... Han skall Jjuta döden af min hand. — Nej, min onkel, svarade chevalier VAsti; det är ingen annan än mig, Margaretas kusin,