Dagens Nyheter – 8 februari 1868, sida 1

som en förbannelse genom hela slottet, skyndade tjenarne in och omedelbart efter dem visade sig markisen de Flars-Montgory och chevalier TAsti. Alla stannade straxt innanför dörren slagna af häpnad vid åsynen af denna gubbe, som stod Mid sammanknäppta händer och förtviflan i sin ick... Chevalier dAsti, den ende som förstod hvilket hårdt slag drabbat herr de Pons, sprang fram till honom, ropande: oo— Min Gud! onkel, huru är det med er?... Och hans röst, då han uttalade dessa ord, förrådde den största sinnesrörelse... Han var blek, såsom hade han afgudat denne onkel, öfver hvilken han sjelf och ingen annan bragt olycka. oo— Be der, läs, mumlade gubben, i det han pekade på brefvet. Chevaliern tog upp detta, och knappt hade han hunnit genomläsa några rader, förrän äfven han i sin tur uppgaf ett rop: — 01! nedrigt... Herr de Montgory, som ännu icke fattade orsaken till detta uppträde, ryckte brefvet ur chevalierns hand och tog nuisin ordning kännedom om dess innehåll. Herr markisen de Flars-Montgorys lynne och kroppsbyggnad voro sådane att han hade stark anledning att befara en hastig och våldsam död. Knappt hade han kastat ögonen på detta bref, hvari Margareta tillstod sin kärlek för Gontran och sin motvilja för denne gubbe, med hvilken hon förut trott sig kunna åtminstone till en viss grad sympatisera, samt tog ett högtidligt afsked af sin far, förrän han förstod allt... Margareta, som han älskade, var förlorad för honom; Margareta skulle blifva en annans maka... Och den gamla ätten Flars skulle utslockna! Den gamles ansigte, hvilket i början var blekt såsom ett liks, blef plötsligen mörkrödt; ådrorna