Dagens Nyheter – 6 februari 1868, sida 2

— Ah! godt, mumlade chevaliern. Jag har tur, märker jag; allt går efter mina önskningar. Ett leende krusade hans läppar, då han frågade: — Och hon? — Hon väntar vidare förhållningsordres. När skall hon infinna sig på slottet? — Jo, i morgon bittida klockan nio bör hon komma. — Klockan är nu ett, sade betjenten; jag kan då vara tillbaka i Clamecy vid daggryningen. Det blir just jemt att allting medhinnes. — Ja, skynda dig derföre. Adjö med dig. Betjenten bugade sig och gick. Chevaliern begaf sig åter till slottet. — Ah! min käre markis, mumlade han, jag tager henne till min hustru midt framför er näsa och oaktadt er kärlek till henne... stackars tok! Ni förmår verkligen icke strida mot mig annorledes än med vapen i hand; och i sanning jag fruktar icke ens denna ytterlighet, ty ni tillhör törbundet och... vargarne äta icke upp hvarandra. Chevaliern inträdde i slottet och det rum, som der var honom anvisadt, utan att blifva bemärkt. Under det herr de Pons sof lugnt och herr dVAsti låg och tänkte på den million, som Margareta skulle få i hemgift, vaknade den gamle markisen de Flars-Montgory. (Forts.)