Dagens Nyheter – 5 februari 1868, sida 2

Han fattade sitt beslut, och uppsökte derefter betjenten samt sade åt denne: — I morgon afton skall du följa den väg som går härifrån till P... och stanna vid skogsbrynet på tvåhundra stegs afstånd från en liten stuga, hvilken kallas galerslafvens koja. — Godt! svarade betjenten. Jag förstår... Er befallning skall blifva åtlydd. Markisen hade ingenting mera att göra i Clamecy. Han steg till häst och lemnade värdshuset. Han befann sig nu fem franska mil från Portes. Just då han satte foten i stigbygeln, åstadkoms åter en öppning mellan gardinerna i det förut omtalade fönstret, och samma qvinnoansigte blef synligt. Den okända damen utbytte en betydelsefull blick med betjenten. Efter trå timmars galopp uppnådde herr de Lacy skogsbrynet. Plötsligen fick han höra en dyster, entonig sång, och då han kastade blicken framåt vägen, varseblef han Nicou, som kom honom till mötes. Ljudet af hästens galopp väckto fånen ur hans betraktelser. Han upplyftade hufvudet, och då han fick se ryttaren, utropade han: — Ah! se... det är prinsen! När Gontran passerade honom, tog han af sig hatten och räckte fram densamma. Herr de Lacy kastade en silfverslant åt honom och fortsatte sin färd. En viss nyfikenhet, som är mycket vanlig hos fånar, vaknade nu händelsevis äfven hos Nicou. Han vände om och följde markisen med snabba steg, för att få veta, hvart han begaf sig. (Anta Y