Dagens Nyheter – 4 februari 1868, sida 1

fest, hvartill skulle inbjudas alla adelsmän i nejden. Markisen hade skriftligen anmodat enkehertiginnan VA... att infinna sig på bröllopet; vidare hade han i all hemlighet låtit ett tjog handtwverkare komma till slottet, för att restaurera och i enlighet med tidens smak inreda den flygel, som skulle bebos af den tillkommande markisinnan. . Och denne gubbe, som så hastigt blifvit förälskad, hade börjat räkna de dagar, som ännu skiljde honom från hans lycka — dagar, hvilka för honom förflöto alltför långsamt, men för Gontran och Margareta deremot tycktes gå mycket fortare än vanligt. LA Flere gånger hade Gontran frågat sig sjelf om han ej skulle utmana denne gubbe på duell och döda honom, emedan han eljest skulle träda emellan honom och föremålet för hans kärlek. Men vid alla sådana tillfällen kände han sig träffad af chevalierns lugna och gäckande blick, och denna blick kom honom att isas af förskräckelse. Då var det ej längre för Margaretas giftermål han bäfvade; det var för denne mans elaka planer; ty han kunde icke förneka för sig sjelf att chevalierns oförtäckta cynism dolde något hemligt förräderi. Tusen förslag, det ena vanvettigare än det andra, gjorde han sig sjelf, men förkastade dem åter vid närmare eftertanke. En afton, då man återvände ifrån slottet Montgory, hade Margareta, för att efterkomma sin fars vilja, tagit plats bredvid honom i vagnen och anförtrott sin häst åt herr dAsti, som red till venster om åkdonet under det att Gontran red på den högra sidan. Efter tjugu minuters förlopp befunno sig de begge ryttarne bakom vagnen. — Nåväl, markis, yttrade chevaliern, hvad är det som nu fängslar edra tankar?