Dagens Nyheter – 4 februari 1868, sida 1

skjuta ur hans ögon, vär min gamle fästman tryckte en kyss på min panna... Hvad är att göra? Säg mig, hvad är att göra! Min far afgudar mig, men han är en slaf af sitt ord och sin vänskap. Han skall derföre blifva obeveklig. Råd mig, Rente! Skrif snart till mig! I stor fara sväfvar nu din Margareta. XXIII. Gontran och Margareta älskade hvarandra, men hade ännu icke vågat bekänna sin ömsesidiga kärlek, ehuru deras blickar och den darrande röst, med hvilken de yttrade sig i hvarandras närvaro, på ett vältaligt sätt bestyrkte tillvaron af deras ömma låga. På afstånd gaf chevalier PAsti akt på denna kärleks hastiga framsteg, som baron de Pons åter icke alls märkte. Under tiden gjordes i markis de Flars-Montgorys gamla slott storartade tillrustningar till det förestående giftermålet. Af den skildring, vi gifvit af markis de Montgory, torde läsaren hafva insett att han på allt hvad han företog sig sökte intrycka en viss stämpel af högtidlighet. Markisen var en utaf dessa menniskor som oupphörligt hänföra det närvarande till det förflutna, och kvilka i alla sina handlingar Jåta sig ledas af traditionen. Hans aflidne fader, markis de Flars-Montgory hade för tre fjerdedels sekel tillbaka firat sitt bröllop i det gamla slottet. Den nuvarande markisen ville äfven i afseende på denna festliga tillställning följa hans föredöme så mycket som möjligt. j Liksom fordom, skulle ceremonien försiggå i slottskapellet och efterföljas af en praktfull